Spaning nr 3 – Halleluja!

Vi bestämde oss för nÃ¥gra veckor sedan att raka av Arvid hÃ¥ret, eftersom han snart säkerligen skulle börja samla pÃ¥ sig dreadlocks igen. Erik gÃ¥r ju gärna till frisören, han vill ha en tuff frisyr, och sÃ¥ fÃ¥r man ju dessutom en klubba. Men Arvid hos frisören… nej, det var lika bra att ta fram pappas skäggtrimmer, i brist pÃ¥ hÃ¥rklippare. Det gick ganska bra. Lite ojämt, men det växer ju ut. Kanske vi slipper dreadlocks ett tag.
Men nu började jag fundera på vem han blivit lik. Inte sig själv iallafall. Arvid utan hår blev liksom fel, han har ju haft stor kalufs sen han föddes. Var han lik Erik? Ja, lite grann. Erik såg ju ut ungefär så när han var ett och ett halvt (utan rakning). Pappa? Ganska mycket. Fast han har sitt hår kvar. Kusin Luisa som fick sitt hår rakat redan vid 6 månaders ålder? Ja, definitivt, båda blev lika söta. Men så igår kväll fick jag en uppenbarelse. Arvid gick omkring iklädd sin hellånga nattskjorta med en leksakskastrull i ena handen, och en stekspade som han bankade på kastrullen med i den andra. Där passade plötsligt den rakade skallen in. Allt föll på plats: Hare Krishna. Min son såg ut som en medlem i Hare Krishna-rörelsen. Inte mycket att hurra för kanske, men Halleluja! Nu vet jag vem han är lik.

Publicerat av

anna

Tvåbarnsmor, 30+, bokklubbsmedlem, lärare, bloggare...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *