Vi bestämde oss för några veckor sedan att raka av Arvid håret, eftersom han snart säkerligen skulle börja samla på sig dreadlocks igen. Erik går ju gärna till frisören, han vill ha en tuff frisyr, och så får man ju dessutom en klubba. Men Arvid hos frisören… nej, det var lika bra att ta fram pappas skäggtrimmer, i brist på hårklippare. Det gick ganska bra. Lite ojämt, men det växer ju ut. Kanske vi slipper dreadlocks ett tag.
Men nu började jag fundera på vem han blivit lik. Inte sig själv iallafall. Arvid utan hår blev liksom fel, han har ju haft stor kalufs sen han föddes. Var han lik Erik? Ja, lite grann. Erik såg ju ut ungefär så när han var ett och ett halvt (utan rakning). Pappa? Ganska mycket. Fast han har sitt hår kvar. Kusin Luisa som fick sitt hår rakat redan vid 6 månaders ålder? Ja, definitivt, båda blev lika söta. Men så igår kväll fick jag en uppenbarelse. Arvid gick omkring iklädd sin hellånga nattskjorta med en leksakskastrull i ena handen, och en stekspade som han bankade på kastrullen med i den andra. Där passade plötsligt den rakade skallen in. Allt föll på plats: Hare Krishna. Min son såg ut som en medlem i Hare Krishna-rörelsen. Inte mycket att hurra för kanske, men Halleluja! Nu vet jag vem han är lik.
No Comments
Spaning nr 3 – Halleluja!
2007
01.31
01.31