Archive for februari, 2007

Spaning nr 9 – Sportlov!


2007
02.26

YES! Äntligen SPORTLOV!!! Det var så himla skönt att vakna imorse och inse att man inte behöver gå till jobbet. På en hel vecka! (Annars har jag alltid dagislämning på mina sk lediga dagar.) Kidsen vaknade naturligtvis tidigt, men det räckte att gå upp åtta när Maken skulle iväg och jobba ”extra” nu när jag är ledig. Jag har visserligen bara jobbat sen januari och varit ledig i 1,5 år… Men det är som Pippi säger, man kan ju inte ha jullov (läs sportlov) om man inte går i skolan! Så nu har jag liksom mer förtjänat mitt lov.
Fast det blir väl inte så mycket sport på lovet. Vi ska åka till Örebro, och kanske blir det en tur till pulkabacken där. Ännu mer kanske en tur till den lokala skidbacken Flottsbro när vi kommit hem. Ja, det blir väl inte så mycket lov heller, när jag tänker efter. Man ska ju hinna så mycket när man är ledig, och nu har jag dessutom barnen på heltid. Så det blir väl varken hackat eller malet, men det är ju tanken som räknas…!?
Nu har jag iallafall ätit frukost i lugn och ro (haha) och försökt att packa. Snart ska vi åka iväg till mormor och morfar. Dammsugningen, tvätten och tapetseringen i barnrummet lämnar jag kvar hemma, så får vi se vad som är gjort när vi kommer tillbaka. Jag tror fortfarande på underverk.

Spaning nr 8 – Viktchock?


2007
02.22

Vi var på BVC idag, jag och Arvid, på 1,5-årskontroll. Vi hade en tid förra veckan, men då var han naturligtvis sjuk. Han lyckades pricka in en förkylning även denna gång, trots att det var ett halvår sedan vi var där. Nu är nästa kontroll inte förrän vid tre år, men man kan ju ge sig f-n på att han kommer vara sjuk då med. Man ska ju inte gå dit med sjuka barn pga smittorisken, och inte får man ta vaccinationsspruta heller. Arvid var väldigt duktig iallafall, han fick spruta i vänsterarmen. Inte ett knyst sa han, bara tittade på och satt snällt i knät. Även de andra delarna. såsom rita på papper och bygga klosstorn gick utan problem.
Sen väntade det mest spännande: kontroll av vikt och längd. Jag hade väntat mig en sådär 12-13 kg. Det är väl inte så mycket det heller, men jag jämför med Erik som vägde lika mycket vid 1,5 år som Arvid vid 1 år. Men viktchocken uteblev; Arvid vägde endast 11.4 kg (knappt), och var 83 cm. Men han har ju faktiskt varit dålig i magen och förkyld… och börjat med att spotta ut mat på golvet…
Ja ja, vi har 1,5 år till på oss att göda upp en sumobrottare.

Spaning nr 7 – Lika som bär?


2007
02.21

Man ska inte jämföra sina barn, sägs det. Men det gör jag hela tiden, fast jag säger inget till vederbörande. Eftersom de ju är födda med två dagars mellanrum (plus tre år) så är det ännu mer lockande att jämföra deras färdigheter m m vid en viss ålder. Arvid är nu ett och ett halvt år och det är ganska stor skillnad mot när Erik var i samma ålder. Bara några exempel:

    Erik hade inte mycket hår och Arvid har en massa (mindre nu efter snaggning).
    Erik kunde säga ganska många ord, Arvids ordförråd är begränsat till djurläten, tack, mamma/pappa, samt aa eller mm. Han svarar på allt.
    Erik var jättesmal trots att han åt ganska mycket, Arvid äter inte så mycket och ändå är han ganska stor för sin ålder. Arvid har nu samma overall och skor som Erik hade när han var drygt två.
    Dessutom lärde sig Arvid gå vid 10,5 månader och Erik väntade till ca 1 år.

Det mesta spelar ju egentligen ingen som helst roll, det vore ju både ganska tråkigt och konstigt om de följdes åt precis. Erik säger ibland att de är tvillingar, men inte ens födda samtidigt hade de ju följts åt. Alla andra kommenterar ju gärna deras utseende, att ”de är så OtrOligt lika”, eller ”de är ju inte alls så lika, fast man ser ju att de är syskon”, eller att Arvid är såå lik pappa, eller att Erik också är såå lik pappa. EN person har sagt att Erik liknar mig, men hon hade aldrig träffat pappa. Själv tycker jag inte att de är så lika (ja, man ser att de är syskon…). Jag tycker att Arvid liknar pappa, och Erik liknar farfar. Fast när Erik var liten brukade jag säga att han var ju ganska lik brevbäraren…
Blåbär?
Blåbär?

Spaning nr 6 – Eine kleine nachtmusik


2007
02.18

Det här med att bo i lägenhet har ju sina för- och nackdelar. En av dem är Grannar. Alltså, det är ju en fördel att kunna småprata lite eller låna socker eller annat. Men med en viss lyhördhet kombinerat med förkärlek (grannens) för hög musik ganska sent på kvällen är en tråkig nackdel.
Härom veckan vaknade både jag och Maken runt tolv på natten, en tisdag, av pianomusik. Vi somnade väl om, men någon dag senare spelades samma låt igen. Och igen. Första gången (-erna) strax efter elva, med en liten paus till ca halv tolv. Det är inte så störande att man vill ringa störningsjouren, men man vill ju gärna ha sin skönhetssömn i fred. Dessutom är det ett ganska fint stycke, men man hör ingen sång, bara piano. Och nu har melodin satt sig på hjärnan, trots att jag bara hört den genom väggen.
Men vad gör man när man vill ha reda på vad sången heter (och passa på att be dem dämpa lite) och 1) man bor så att man måste klä på sig och gå ut för att komma in i porten där grannen bor (vi har ju egen ingång) och 2) man inte vet vilken granne som spelar. Det finns två möjliga, och man vill ju inte behöva gå runt och ringa på mitt i natten. (De är ju visserligen vakna, men jag hade ju gått och lagt mig.) Så jag funderar på att göra i ordning en lapp att bara kunna sätta upp i trappuppgången nästa gång. Ha, då skulle de få igen!

Kära granne! Du som spelar pianomusik mitt i natten, var vänlig sänk lite grann, men tala om vad låten heter. Lägg gärna en lapp i brevlådan. /Grannen.

Spaning nr 5


2007
02.12

Just nu har de en utställning på Nordiska museet med samlingar. Folk har fått skicka in bidrag som sedan valts ut. Bland de som valdes ut finns t ex en luktsuddis-samling och tydligen en råttfälle-samling. Det var ju synd att inte vi såg det tidigare. Vi hade nog kunna ansöka att vara med i alla möjliga kategorier; största ospecificerade samlingen (skräp i förrådet), minsta samlingen (sifoner, 3 st), flest olika påbörjade samlingar (t ex mönstrat toapapper (nej, det finns nog faktiskt inte kvar), medaljer, smiths-singlar, hotelltvålar), störst antal sparade samlingar (bokmärken, poptidningar, pez-automater, nallar, suddgummin etc), störst antal osorterade samlingar (om man tar all skit från förrådet och delar upp så kan man säkert få ihop ett flertal till), störst antal ”ofrivilliga” samlingar (telefoner, solglasögon, väskor, skor, kokböcker, dataskärmar, dammråttor). Förmodligen har jag glömt hälften.
Listan kan göras lång. På grejer som finns i vårt förråd. Och inte bara där.
Man får väl ta och besöka Nordiska och spana in deras samlingar, där kanske man kan få nya idéer till oupptänkta samlingar. Annars kan vi ju öppna en egen utställning och tjäna lite pengar. Fast en loppis kanske är en bättre idé.

Spaning nr 4


2007
02.07

Många tvivlade, men nu är den här. Vintern, alltså. Ett säkert tecken på det är att Maken/Den äkta hälften vill frosta av frysen. Vid fler än fem minusgrader är det ju bäst att passa på, om man ska kunna ställa kylvarorna utanför dörren. Det bestämdes tydligen redan igår att det skulle ske ikväll. Så vi hade något att se fram emot. Det är ju i och för sig bra att han gör det, och att jag slipper. Det är väl en typisk killgrej; det är lite jobbigt men man ser snabbt ett resultat som varar ett tag. Jämför rensa avloppet. Till skillnad från vanlig otacksam vardagsstädning. Men han tycker att det är roligt och engagerar hela (nåja, delar av) familjen i frost-festen. Och denna familj består ju till 75% av killar.
Tre fjärdedelar av familjen har alltså stått och plockat/bänt bort smältande issjok och/eller försökt smälta svårare partier med hårtork (ja!). Jag skulle försöka hålla Arvid borta, vilket var rätt svårt. Vem vill inte vara med om årets avfrostning? Eriks fingrar var iskalla, och strumporna blev blöta, men han fortsatte energiskt med sin Uppgift. Jag sa att jag kan ställa upp och glömma putta igen frysdörren lite oftare, så det frostar igen snabbare. Det är ju en ytterligare en nackdel med den kommande Globala Uppvärmningen, det blir svårare att frosta av frysen. Men tills dess är inte ”inte en tanke på att frosta av frysen” något för familjen Hallgren.