Man ska inte jämföra sina barn, sägs det. Men det gör jag hela tiden, fast jag säger inget till vederbörande. Eftersom de ju är födda med två dagars mellanrum (plus tre år) så är det ännu mer lockande att jämföra deras färdigheter m m vid en viss ålder. Arvid är nu ett och ett halvt år och det är ganska stor skillnad mot när Erik var i samma ålder. Bara några exempel:
-
Erik hade inte mycket hår och Arvid har en massa (mindre nu efter snaggning).
Erik kunde säga ganska många ord, Arvids ordförråd är begränsat till djurläten, tack, mamma/pappa, samt aa eller mm. Han svarar på allt.
Erik var jättesmal trots att han åt ganska mycket, Arvid äter inte så mycket och ändå är han ganska stor för sin ålder. Arvid har nu samma overall och skor som Erik hade när han var drygt två.
Dessutom lärde sig Arvid gå vid 10,5 månader och Erik väntade till ca 1 år.
Det mesta spelar ju egentligen ingen som helst roll, det vore ju både ganska tråkigt och konstigt om de följdes åt precis. Erik säger ibland att de är tvillingar, men inte ens födda samtidigt hade de ju följts åt. Alla andra kommenterar ju gärna deras utseende, att ”de är så OtrOligt lika”, eller ”de är ju inte alls så lika, fast man ser ju att de är syskon”, eller att Arvid är såå lik pappa, eller att Erik också är såå lik pappa. EN person har sagt att Erik liknar mig, men hon hade aldrig träffat pappa. Själv tycker jag inte att de är så lika (ja, man ser att de är syskon…). Jag tycker att Arvid liknar pappa, och Erik liknar farfar. Fast när Erik var liten brukade jag säga att han var ju ganska lik brevbäraren…
Blåbär?