Spaning nr 13 РBj̦rnen sover

Vad göra en lördag? Ensam med barnen hela helgen, och fint väder. Vi beslöt att åka till Skansen med några vänner och deras vänner. Vi kom iväg med pendeltåget vid halv ett-tiden, kom nästan direkt med en buss som skulle ta oss till resmålet. Väl framme var klockan redan över halv två och vi skulle mötas vid Solliden-restaurangen, då allas magar börjat knorra. Eftersom det var det enda innestället att äta på ringlade sig kön längs hela disken. Men det var ju bara att vänta. Hur som helst, efter en halvtimme fick vi vår mat (pannkakor och köttbullar). När vi ätit färdigt och bytt blöjor etc var klockan tre.
Nu sken inte solen längre och det blåste snålt kring öronen. Och det visade sig att de bara hade öppet till klockan fem. Mot djuren, alltså. Första attraktionen: Älgarna. I älgarnas inhägnad satt en ekorre, men vi fann älgarna lite längre bort. Sen gick vi i rask takt förbi renar, sälar (jo, där stannade vi till), uttrar (såg ingen), vildsvin, visenter (såg ingen) och sovande björnar (vi smög). Vargarna syntes och jag såg faktiskt en järv för en gångs skull. Fast Erik envisades med att det var en liten björn. Sen uppehöll vi oss en längre stund vid stallet, fast det var roligast att springa ut och in genom olika dörrar. Sen var det slut på djur. Då var det bara att traska genom leran tillbaka mot utgången.
Innan vi gick tänkte vi försöka köpa bullar igen. Tidigare hade de andra tittat in på Skansens bageri för att köpa bullar, men fått veta att de var slut. Lasse Berghagen hade varit där och köpt 100 bullar. Vad gjorde han där? Och vad skulle han med 100 bullar till? Han har ju inte ens allsången längre. Men nu var bageriet naturligtvis stängt. Vi blev erbjudna att följa med hem och fika, men det var tillräckligt långt bara hem med trötta ben. Klockan halv fem gav vi upp Skansen, och lyckades komma med en buss direkt och hann med pendeltåget med en minuts marginal. Vi gick till affären hemma och köpte bullar istället.
Det var trots allt en trevlig dag, med en sedd järv och en nära Lasse-upplevelse. Man ska inte klaga.

Publicerat av

anna

Tvåbarnsmor, 30+, bokklubbsmedlem, lärare, bloggare...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *