spaningar.com

Som spanare så måste man ju göra lite fältstudier ibland. Som tur var blev jag lägligt nog bjuden på en resa till New York och det var ju ett utmärkt tillfälle att spana in saker. Jag har aldrig tidigare varit i USA så bara det var ju en upplevelse. Så nu när vi är tillbaka igen med jet-lag och ett snajdigt amerikanskt uttal så kan jag nu delge mina spaningar från landet i väst. Här följer del ett:Vi startade klockan 6.40 till Frankfurt och efter åtta timmar till på nästa plan landade vi runt ett på eftermiddagen, lokal tid. Väl framme i landet väntar en massiv säkerhets- och immigrationskontroll, men paradoxalt nog är alla som arbetar på flygplatsen invandrare. Hur kommer detta sig? Fick de komma in i landet men stanna på flygplatsen? Inte förrän vi kom till hotellet träffade vi någon med ”äkta” amerikanskt uttal.
Vi hade förbeställt en gemensam taxi för det var billigare än vanlig taxi och lättare än tunnelbana. En man – av okänt ursprung – hämtade oss i sin skruttiga, inrökta minibuss och körde runt som en galning (dvs tvärbromsade, tutade, bytte fil helt tvärt etc, stannade helst inte vid rödljus) till alla terminaler (några flera gånger) för att hämta upp andra intet ont anande turister. Han lugnade ner sig lite inne i stan men vi fick som tur var gå av först. Det kostar att vara snål.
Hotellet var fint, vi fick en hel svit för oss själva. Men vi begav oss raskt iväg till första sevärdheten, Empire State Building. Vi hade redan köpt biljetter, och det var ingen kö, men mannen i ingången sa att det inte var någon sikt så vi vände och gick in på Macy’s varuhus och tog sedan en promenad ner mot Union Square. På vägen lyckades vi iallafall se the Flatiron building (ser ut som ett strykjärn) och gå på Broadway, fast med billiga smyckesaffärer istället för teatrar. Ja, vi hann också shoppa lite skor och böcker innan vi åt mexikansk snabbmat och tog tunnelbanan till hotellet för en tidig kväll.

To be continued…

Här följer nu den spännande fortsättningen på New York-resan…

Hyfsat utvilade intog vi fredagens frukost på McDonald’s (ja, de hade McD där också!) och eftersom vädret var fint återvände vi till ESB för att pröva igen. En lång kö ringlade utanför, men vi hade ju redan biljetter. Men tji fick vi. Alla var tvungna att stå i kön för att komma in och vidare till ännu en omgång av säkerhetskontroller. Vi slapp ju iallafall stå i kön till biljettkassan, men sen var det kö till hissarna, sen kö till nästa hiss. Sammanlagt 1,5 timmes väntetid. Men det var ju kul att titta på utsikten och fota lite, fast sen blåste det så mycket så vi ställde oss i kö igen för att åka ner…

Kö. Snaaaart framme.

ESB nedifrån.

Och uppifrån.

Vi och utsikten.

Fifth Avenue.

Vi knatade vidare mot Fifth avenue och lite shopping. De har ju allt som man kan tänka sig i stora affärer. Till och med H&M. Dollarn är billig just nu men på allt utom kläder och skor tillkommer moms i kassan. Går alla amerikaner omkring med miniräknare i fickan? Annars vet man ju aldrig exakt vad varan kommer kosta. Vi tog en paus på Thank God It’s Friday’s (för det var ju det) med Ceasar salad och fish & chips innan vi shoppade lite mer. På restaurang måste man ju dessutom dricksa, vilket innebär ännu ett huvudräkningsmoment. Efter slutmålet som var Apple store var vi faktiskt lite kulturella och gick till MoMA (Museum of Modern Art) där vi tittade på bla Warhols sopp-tavlor och en hel del andra kändisar. Det var gratis på fredagkvällar, vilket inte gjorde saken sämre. Därefter var vi tvungna att åka tillbaka till hotellet och lämpa av alla kassar. Därefter tunnelbanan igen till SoHo för en mycket trevlig och god middag på en italiensk(-aktig) restaurang med live gitarrmusik. Vi passade på att åka upp till hotellbaren med utsikt över vattnet och alla upplysta skyskrapor och starka men dyra – eller dyra men starka…? – coctails innan vi stöp i säng.

Warhol och Chagall.

Ännu en fortsättning följer. Håll ut.

Tar det aldrig slut? Här kommer ännu en del i NY-resan:

På lördagmorgonen vaknade vi tidigt (av den där jet-laggen antar jag). Vi hade redan innan gett upp planen på att åka ut till Frihetsgudinnan, men vi åkte till Battery Park varifrån man kan se ut mot vattnet och få en skymt av ”henne”. Vi har ju faktiskt sett den på nära håll tidigare, fast i en mindre version, i Paris. Kamerans zoom fick duga. Och vi var ju inte direkt ensamma där, fast de flesta andra stod i kö till färjan. Det var strålande väder men ganska kallt då vi fortsatte mot Ground Zero. Ingen trevlig attraktion, men man ska väl ha sett det om man är i NY.

Här är hon.

Och här är vi.

Vid Ground Zero.

Desto trevligare var outlet-varuhuset med kläder som låg strax intill. Vi fyndade bl a kepsar med Svamp-Bob fyrkant och McQueen-kläder – kändisar från den undre barnprogramsvärlden. Sen tog vi oss återigen till SoHo för att spana in dyra och trendiga affärer (mest från utsidan), men lyckades till ingens förvåning komma hem med flera kassar den dagen också… Vi intog lunch på en pub, och spanade sen efter skivaffärer. Allas behov måste tillgodoses.
På kvällen betade vi även av Times Square med alla reklamskyltar, och sen hamnade vi på ett sushiställe i SoHo där det tydligen hade spelats in scener ur filmen ”Prime”. Man får väl se den, fast jag aldrig hört talas om den tidigare. Det var gott och ganska billigt. En sort smakade kyckling. Hm. Efter en glass till efterrätt lyckades jag dra med min käre man ner i en källarlokal för lite stand-up comedy. Eller, vi blev inkastade och placerade nästan längst framme vid scenen. Under tiden de försökte fylla lokalen fick vi mellansnack av en svart kille (sorry, african american) som kallade sig själv ”negro” och orkade med fyra ståuppare innan vi gav upp vid ett-tiden. En av dessa var inkastaren som klagade på att ingen skrattade. Men jag skrattade, jag lovar!

Times Square.

På restaurangen.

På tunnelbanan kan man spana på folk, det är kul. Amerikaner har man ju sett och hört talas om men inte träffat så många och i deras eget land. Det finns svarta killar med solglasögon, keps med sån där platt skärm, enorma jeans med gällivarehäng och superblank basket/baseball/-tröja, på riktigt. Inte så många på natten kanske, då dyker andra typer upp. Ett udda par klev in i vår vagn, jag visste inte när vi gick av efter ett antal stationer vem av dem som var kille och vem som var tjej, om de nu var av olika kön, men de var iallafall ganska gulliga. Några smått falsksjungande ”latinos” i stora hattar dök upp en annan dag. Och svarta damer som verkligen har de där rösterna. Naturligvis har vi också sett Hare Krishna-typer (inte i tunnelbanan dock) och De Panflöjtspelade Indianerna. Alla storstäder har ju Indianerna (för de är väl samma överallt?).

Oj, det blev långt. Bara en del kvar…

Sista dagen blev en odyssé av amerikanska företeelser: brunch, taxi, donuts, Levi’s, McDonald’s…

FN. Ganska blött ute. Inne var det torrare.

Det var utfärdat stormvarning inför söndagen, vår sista dag. Men det hindrar ju inte en turist. Så efter att ha tryckt ner alla grejer i väskorna och checkat ut gick vi två kvarter bort till FN-byggnaden. Vi fick köa en stund förstås innan vi blev insläppta. Vi gick en guidad tur med en tysk guide som tyckte det var kul att vi var från Sverige. Efter rundturen hade spöregnet tilltagit ytterligare och vi plaskade in på en restaurang där det serverades brunch: Bloody Mary, eggs and bacon, pancakes and american coffee/Mimosa, omelette w/salmon and mozarella and coffee. När vi torkat en stund åkte vi återigen till fifth avenue för att spana lite, och tänkte promenera mot/i Central Park. Efter två kvarter var vi dyngsura upp på låren, trots paraply så vi hoppade ner i tunnelbanan och åkte till Macy’s för att köpa Levi’s istället. Vi tog även en kaffe och varsin ”donut” på Dunkin’ Donuts. Sen kastade vi oss in i en taxi tillbaka till hotellet. Ja, förstås, dessförinnan hade vi försökt att ta tunnelbanan, dvs betalat och gått till perrongen. Då står ett tåg inne utan folk i. Efter en stund meddelar de att den linjen inte fungerar, pga bla bla. Så vi frågar hur vi ska åka och tanten i luckan säger ta G (eller nåt) och byt där. Men det fanns inte G. Så vi gav upp och åkte taxi. Väl på hotellet fick vi byta om till torra kläder och skor. I stort sett allt vi hade på oss inklusive ryggsäckar var genomblöta.
Vi var i god tid på flygplatsen (det var där vi hann med en tur till McDonald’s), för jodå, enligt flygbolaget var det inga förseningar till Frankfurt, trots stormen. Men de hade inte räknat med ett annat plan från Frankfurt som inte kunnat landa och som sedan fick sitta runt tre timmar i planet… vilket gjorde att vårt plan inte hade någon gate (fråga mig inte varför), så ca tre timmar försenade lyfte vi, dvs 00.15. Och då skulle de ju servera drinkar och mat och visa film (fråga mig inte om det heller). Så vi sov väl runt tre timmar den natten. Då är det ju tur att man ställer fram klockan sex timmar så det plötsligt är mitt på dagen istället för tidig morgon, och att man får gå och lägga sig mitt på eftermiddagen. Framåt måndagkvällen befann vi oss iallafall tryggt i Sverige och kunde hämta barnen hos farmor och farfar. De fick väl sin semester när barnen åkt hem.

The end.

Soligt i Frankfurt.

Spaningar som inte kom med:
*toaletter
*pengar
*tunnelbanan