Det handlar om ett vanligt missbruk som är utbrett bland miljontals konsumenter. Mobiltelefonen alltså. Tydligen finns det fler mobilabonnemang i Sverige än det finns folk. Hur många abonnemang behöver en person? Jag har inte ens ett eget, utan det är min käre makes abonnemang. Fast det betyder ju att han har flera, men jag har ju inget, så det jämnar väl ut sig.
Numera finns det ju mobilförbud i vissa vagnar i tunnelbanan och på bussarna i Stockholm. Det är ju ganska larvigt kan man tycka, och jobbigt när man själv vill ringa eller blir uppringd. Inte så att jag väljer den sidan med flit. Men när man sitter framför någon tonårstjej på bussen som skvallrar i tio minuter med sin kompis, och som sedan lägger på med ett ”Puss” när kompisen klivit på bussen och är två meter bort – då önskar man att man hade satt sig i den mobilfria zonen. På pendeltåget finns dock ingen frizon. Idag satt en en tant/dam (hm, läs det som känns bäst) i 60-årsåldern på pendeltåget och diskuterade moster Märtas (eller vem det nu kan ha varit) begravning i sin mobil, huruvida de skulle beställa extra kaffe eller inte. Det känns som ett ganska privat ämne, jag skulle inte avhandla det per mobiltelefon i en halvfull tågvagn. Och hon satt inte ens på sätet brevid, utan på andra sidan gången, så fler måste ha hört samma samtal.
Men nu kanske de skulle ta bort förbudet, och det är kanske lika bra. Det där med förbud har ju oftast motsatt effekt. Annars är det väl snart en cool grej att tjuvringa i tunnelbanan.
No Comments
Spaning nr 24 – Missbruk
2007
05.25
05.25