Archive for januari, 2008

Anarki light


2008
01.31

Ikväll kom jag cyklande helt lugnt på gångbanan cykelbanan och möttes av ett Gäng (ungdomar alltså) som tog upp både gång- och cykelbanan. De var inte så många och de såg mig för jag hade lyse så jag använde inte plingan, men inte flyttade de på sig. Ett par av killarna hade tuppkam eller liknande och då tänkte jag ”Aha, de kanske är såna däringa Anarkister.” De tycker ju inte om lag och ordning. Då kan man ju inte gå på rätt sida, hur skulle det se ut? När man dessutom möter en ”tant” på cykel.
Men låt dem gå på den sidan då. Jag kan ta den andra. Vem blir anarkisten då?

Spaningar 1 år


2008
01.25

Spaningarna inleddes 25 januari 2007, och är i och med denna uppe i 119 stycken. Ungefär två i veckan i snitt. Tydligen ska man blogga sex gånger om dagen om man ska göra det på riktigt, men karaktären på inläggen har inte varit av den dagliga kommentar-karaktären. Men jag skulle ju kunna skriva lite oftare, men ibland är det liksom hjärnstillestånd, inga idéer alls. Några trogna läsare verkar det finnas i alla fall, men hoppas på några fler än de som söker på Google och hittar Spaningar genom
t ex ”håriga djur” eller ”hare krishna usas flygplats”.

Dagens fråga är i alla fall:

Varför kan jag inte vara bra på mer praktiska saker, än t ex att missa att läsa viktiga e-mail, slarva bort papper/nycklar/plastkort/you name it, missa sista svarsdatum på bokklubben, etc etc.

Käftis


2008
01.18

Jaha, då var man 1600 kronor fattigare. Det hade varit kul om man hade fått mer än lite plast för den summan, men måste man så måste man. Gå till Käftis alltså. Tandläkaren i folkmun. Det var ett par år sedan jag var där, och i vuxen ålder har jag inte lagat så många hål, men det är lika roligt varje gång.
Den här gången beställde jag faktiskt en tid för en ev. tappad plomb. Det har aldrig hänt mig förut, min gamla tandläkare i Örebro måste ha varit väldigt noggrann. Amalgam är ju bra på vissa sätt. Det visade sig i alla fall vara en plomb som lossnat och ett hål under det. Under tandläkarbesöket kunde jag konstatera vissa skillnader mot mina tidigare besök, dvs i min barn/ungdom:

1. Bedövning.
Barn = ingen bedövning. Och jag har lagat många hål som barn.
Vuxen som fött barn = bedövning.

2. Mysighetsfaktor.
Barn = låg, förutom tandläkarplansch i taket o Kalle-tidningar i väntrummet. Jag minns att hon hade hår i näsan.
Vuxen = högre, småprat, foton på tandläkarens barn etc. Hon ursäktade sin ev. vitlöksandedräkt och hade munskydd.

3. Belöning.
Barn = bokmärke eller liten leksak.
Vuxen = betala dyra pengar.

Trots betalningen vinner ändå dagens tandläkarbesök. Nackdelen med bedövningen är bara att man går med det i flera timmar. Som tur var fick vi Lappskojs i skolan (det är nog första gången någon skriver den meningen; det är OK men ser inte gott ut) så jag slapp tugga så mycket. Nu har det släppt och det gör lite ont i tanden. Men något ska man väl få för sina 1600 kronor.

Nya löften…


2008
01.15

eller Vilken friskis-typ är du?

Jag köpte ett nytt träningskort på F&S (Friskis&Svettis – ”de har faktiskt ett väldigt frääääscht gym”) häromdagen för att försöka hålla åtminstone ett av nyårslöftena, dvs träna minst en gång veckan, och hittills har jag hållit mitt löfte… Om man köper ett dyrt kort är chansen lite högre att man känner dåligt samvete för det och släpar sig dit. Jag gick på ett gympapass och som vanligt i januari så är det en stor uppslutning hurtiga och träningsglada (eller tjocka och trötta efter julen, som någon i kön till korten sa) människor som skuttar omkring.
Jag har tänkt ett flertal gånger att jag ska skriva om alla olika typer av friskismänniskor som gympar, så här kommer en liten lista. Vilken typ är du…???

Ur-friskis-typen:
Förutom ledarna, som ju måste iklä sig röda kläder med vit logga och helst pannband, så finns det de som eftersträvar samma look. De är företrädelsevis 50+ och var med redan på Susanne Lanefelts tid. Käckt klädda i trendiga kläder, och helst med pannband. Går gärna på pass med tantledare.

Superhurtarna:
Till och med på ett intensivpass utmärker de sig direkt bland alla flåsare genom att ständigt studsa upp och ner och vifta på armarna när den vanlige motionären knappt har lyft på fötterna. En av superhurtarna förenar nytta med nöje och går med sin son på barngympan där hon tar i så det knakar, bland alla fyraåringar som försöker koordinera armar och ben.

Ungdomarna:
Det finns två typer; de som kommer i vad som helst på sig (mysbyxor, slitna tröjor etc) och inte hänger med nåt vidare; samt de som kommer sminkade upp till öronen med snyggaste märkeskläderna, och som dessutom är outtröttliga. Gemensamt är dock att de gärna pratar högt med varandra under tiden.

Tanterna:
Går på rygg-gympa eller tar det ovanligt lugnt på baspassen, för att inte bryta lårbenshalsen.

O-taktarna:
Att kombinera armar och ben är inte alltid det lättaste, speciellt när man dessutom ska göra rörelserna i hyfsad takt med musiken. En del har svårt med det kan man säga. I alla åldrar.

Den vanlige motionären:
Oftast en kvinna, blå/svarta kläder, svarta skor, går flitigt i början av terminen för att framåt jul/vårkanten synas allt mer sällan…

Vilken kategori jag tillhör? Hm…

Största Gapet


2008
01.13

Det har dröjt ett tag, men här kommer den, Årets första spaning:

Visserligen är julen officiellt slut idag och vi hade tomtejakt med godis som avslutning (hjälp att plocka undan julsakerna), och visserligen har vi tjatat om vikten av att borsta tänderna, speciellt när Arvid tycker om godis och det har ätits en hel del, men det motiverar ändå inte dagens händelse…

Arvids far kom in i badrummet och ropar till mig:
”Är de här diskborstarna nya som ligger här?”
”Nej, det tror jag inte”, sa jag, för vi har en att skura badkaret och ibland kattlådan med. ”Hurså?”
”Jo, Arvid står här och har haft tandkräm på båda och har en i munnen.”
Ve och fasa! Jag brukar skölja dem, men hur har han fått tag på den…
”Nä, de är nya”, säger han, ”det är såna här från IKEA som sitter ihop.”
Hm, tur i oturen. Jag är SÅ glad att han just hittade två diskborstar som satt ihop. Annars hade vi aldrig vetat om han använt en begagnad eller inte. Då hade det blivit en rejäl borstning efteråt, med hans egen tandborste. Och han är ju inte ens speciellt förtjust i att borsta tänderna…