Käftis

Jaha, då var man 1600 kronor fattigare. Det hade varit kul om man hade fått mer än lite plast för den summan, men måste man så måste man. Gå till Käftis alltså. Tandläkaren i folkmun. Det var ett par år sedan jag var där, och i vuxen ålder har jag inte lagat så många hål, men det är lika roligt varje gång.
Den här gången beställde jag faktiskt en tid för en ev. tappad plomb. Det har aldrig hänt mig förut, min gamla tandläkare i Örebro måste ha varit väldigt noggrann. Amalgam är ju bra på vissa sätt. Det visade sig i alla fall vara en plomb som lossnat och ett hål under det. Under tandläkarbesöket kunde jag konstatera vissa skillnader mot mina tidigare besök, dvs i min barn/ungdom:

1. Bedövning.
Barn = ingen bedövning. Och jag har lagat många hål som barn.
Vuxen som fött barn = bedövning.

2. Mysighetsfaktor.
Barn = låg, förutom tandläkarplansch i taket o Kalle-tidningar i väntrummet. Jag minns att hon hade hår i näsan.
Vuxen = högre, småprat, foton på tandläkarens barn etc. Hon ursäktade sin ev. vitlöksandedräkt och hade munskydd.

3. Belöning.
Barn = bokmärke eller liten leksak.
Vuxen = betala dyra pengar.

Trots betalningen vinner ändå dagens tandläkarbesök. Nackdelen med bedövningen är bara att man går med det i flera timmar. Som tur var fick vi Lappskojs i skolan (det är nog första gången någon skriver den meningen; det är OK men ser inte gott ut) så jag slapp tugga så mycket. Nu har det släppt och det gör lite ont i tanden. Men något ska man väl få för sina 1600 kronor.

Publicerat av

anna

Tvåbarnsmor, 30+, bokklubbsmedlem, lärare, bloggare...

2 reaktioner på ”Käftis”

  1. jag ska ”bara” gå till tandhygienisten, men det stör mig att man ska betala pengar för att få ont! Jag var dessutom tvungen att välja mellan två extremt hårdhänta, och det slutade med att jag inte vågade gå till Mats chefs fru, eftersom hon var värst enligt ryktena, och det är ju pinsamt att inte komma tillbaka en andra gång…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *