Archive for oktober, 2008

Gula Nicke Nyfiken-Nappen


2008
10.26

 

På Coop hittade jag för något år sedan jättefina nappar i tvåpack; en gul och en genomskinlig Nicke Nyfiken-Napp. Föga anade jag följderna av detta inköp.
Senaste tiden har endast en napp gällt: Gula Nicke Nyfiken-Nappen (GNNN). Ingen annan napp har dugt, han har ratat den genomskinliga, trots samma motiv. Sedan Arvid fyllde tre i augusti och var hos tandläkaren så tänkte jag att han får ha den tills den försvinner. Men då den tappades vid en utflykt och ingen annan dög, så köptes en ny. (Utflykten var förresten till Skansen där man kan ge bort sina gamla nappar till kattungarna (eller numera en brunn), men jag fegade ur när han slängt i den, för han förstod nog inte att det inte gick att få tillbaka den sedan…) Den senaste har sett risig ut ett tag, men inte försvann den. Jo, en kväll, men den hittades morgonen efter. Tyvärr, för det gick att somna utan. Sedan glömdes den hemma en morgon så hela dagisdagen var han utan napp. Och det gick också bra.
Så den senaste idén var att ge bort nappen till någon bättre behövande, så vi började prata om att ge nappen till lilla kusin Amanda. Nu har Amanda redan blivit tio månader och har aldrig velat ha napp, men det behöver ju inte Arvid få veta… Vi bestämde att han skulle skicka nappen i paket på tisdag. Men nähä, det ville han ju inte när tisdagen kom, så vi bestämde att på lördag… Men lördagen kom och gick och nappen satt kvar.
Slutligen bestämdes Söndag. Vi skulle på kalas på lekslottet på eftermiddagen och då sa vi att vi åker till brevlådan på vägen. Så på förmiddagen slog vi in nappen i ett fint paket och skrev ett brev till Amanda och la i kuvert med frimärke på. Inga problem så långt. På väg ut hände något och Arvid blev ledsen och ville ha GNNN. Men den låg ju inslagen i paket så det gick ju inte. Han grät lite på väg till bilen, men det lät mer och mer som krokodiltårar, och när vi till slut lade brevet på brevlådan så sa han inget. På kvällen hade han lite feber, men somnade utan att be om nappen. Dagen efter var han hemma och frågade en gång efter nappen, men sedan dess har det gått hur bra som helst. Vilken duktig kille!

Expertis


2008
10.11

Det är ju höst, så idag var det dags igen:
Röja i förrådet.
Vi har förråd inne i lägenheten, vilket har både för- och nackdelar. Fördelarna är ju att det är enkelt att ställa dit saker, samt att komma åt dem. Dessutom är ju stöldrisken ganska liten. Om det blir inbrott är det väl inte förrådet de tittar i först. Nackdelarna är ju desamma, dvs det är FÖR enkelt att ställa dit saker, vilket innebär att man a) ställer in saker osorterat, och b) ställer in allt möjligt. Se tidigare spaning för exempel…
Ett av mina expertområden (jag är inte blygsam) är att spara på Bra Saker. ”Den har gamla lådan kanske man kan ha till barnens kläder” eller ”Det här fula bordet kanske man kan måla om och ställa där”. Tyvärr blir det ju oftast så att man bara sparar utan att använda det, och sen är förrådet fullt. In till bristningsgränsen.
Här om dagen rensade grannarna i sitt förråd (de har sitt i trappuppgången), och jag lyckades komma hem med ett par skridskor till Erik (lagom storlek) och ett par längdskidor till densamme (något stora, men han växer ju…).
Idag lyckades vi i alla fall sortera och rensa lite, men sen kom vi inte iväg till soptippen, så att alla grejer står i hallen i väntan på borttransport. Något annat jag är bra på är att göra saker sedan. Men innan dess kanske jag hinner komma på att ”nja, den där cd-hyllan kan man nog ha i barnens rum” eller dylikt. De öppnar 10, vi får hänga på låset.

Nej, nu är det fotboll på tv. Det är ett annat av mina expertområden: kommentera fotboll. Eller hockey, eller skidåkning.
Nån ska ju veta bäst.

Flourtanten tillbaka?


2008
10.02

Yes, Spaningar är tillbaka!
Det blev ett långt uppehåll och jag kan inte lova att inläggen kommer leva upp till förväntningarna… Men nu ska jag försöka skriva igen.

Sedan sista spaningen så har Erik börjat skolan. Eller åtminstone Förskoleklass, eller Sexårsverksamhet, Nollan, F:an eller vad man vill kalla det.
Sexåringar känns ju igen på gluggarna i tandraden. Erik har just nu två lösa tänder och vi vickar och vickar. Vid Eriks hylla hängde igår ett meddelande om att barnen ska får träffa FLUORTANTEN. Tänk, vad rolig! Det var ju bästa stunden på veckan (eller hur ofta man nu fick fluor?). Vi brukade tävla i högstadiet om olika sätt att undkomma fluorsköljning, alternativt tävla om vem som var uthålligast och stod ut längst med fluorvätskan i munnen.
Men hör och häpna, nu har de kommit på att man kan at fluortabletter istället. Det är ju fusk! Dessutom är det inte fluortanten själv som delar ut det, utan det gör fröknarna. Ingen ordning alls! Tacka vet jag vår fluortant med vit rock och vita små plastmuggar som dök upp (fluortanten alltså) när man minst anade det. Det var tider det…