GRATTIS GULLUNGEN!!!
Jaha, då var sommarlovet slut. 8.30 imorgon. Det går alltid lika fort. Fast terminen går faktiskt också ganska fort, rätt vad det är så är det avslutning igen. Och så vidare och så vidare…
Från: Lorene Travis (nxxyhn@bouclesperleblanche)
Ämne: You have new mail from Olga
Datum: fredag 10 aug 2007 15.55.23 GMT+02:00
Till: anna@
Hi! My name is Larisa. I am seeking the man of my life…
May be it’s you? Let’s have a chat and see. Hit me up via e-mail, looking forwar to hear you soon.
larisa@2cros
Best regards.
I skuggan av Ingmar Bergmans död kan allting verka futtigt, men jag måste ändå utfärda denna varning. Ett flertal medlemmar i vår familj har de senaste dagarna utsatts för följande illvilja:
1. Igår var vår käre familjefader ute i skogen och plockade blåbär. Intet ont anande stoppar han några i munnen och blir biten på tungan.
2. Vi åt mellanmål ute på gården idag och plötsligt ser jag en strimma blod på Eriks Läpp. Han har blivit riven av Falu rågrut.
Var det bara en tillfällighet eller kommer hela vår familj att drabbas? Kanske vi kan emotse en invasion av Ond Mat? Kanske jag kan sälja min story till Aftonbaldet?
Vi var i Skääärgården i söndags och fick med oss blåbär hem, så hittills har jag gjort inte mindre än tre blåbärspajer. Gött!
Apropå paj så var bilen på service idag. (Attans vad rolig jag är.)
Det snackas en hel del här hemma. Vanligtvis är det Erik som står för det mesta, men nu är han hos farmor, så vi andra har fått lite utrymme också. Lillgossen, som fyller två år om exakt en månad, tittade på bilder idag och konstaterade följande:
Ja mä titta på bäbäbä.
Fritt översatt: Jag tittar också på fåren.
Det var nog den längsta mening han har sagt. Arvid tycker om får. Det var bara det att det inte var några får på bilderna. Inga getter heller för den delen.
Ingen vet riktigt vilket väder ska bli, knappt vilket väder det är just nu. Det skulle kanske bli fint idag, med lite moln framåt eftermiddagen. Men här var det tvärtom, nu på kvällen är det soligt och varmt. Men nu har vi gett upp det här.
Imorgon skulle det iallafall kanske bli fint, igen. Den som lever får se. Jo jo.
Alla dagar kan ju inte vara perfekta. En del måste ju vara dåliga för att de andra ska kunna bli bättre. Det är inte kul med julafton varje dag. Idag, som man kanske kan gissa, var en av De Sämre på länge. Och en olycka kommer sällan ensam etc. Kräsmagad? Hoppa till punkt två.
1. Arvid kräktes i bilen på väg in till stan, med följd att hela hans stol och sätet blev kladdigt. Som tur var hade mormor ett par byxor och en Närketröja anno 1973 att låna ut.
2. Min plånbok var på villovägar en stund, så jag rusade ner till bilen för att se om den var där. Icke. Panik en liten stund. Men den hade gömt sig under några jackor, där jag INTE lagt den.
3. Till föjd av detta (se ovan) blev jag försenad till min lunchträff, men de väntade tålmodigt. Det var en trevlig lunch iallafall på Jensens Böfhus.
4. På restaurangen fick jag ett samtal från min irriterade man som undrade vem som hade lämnat bildörren vidöppen på vår bil. Tydligen hade jag glömt att stänga den… Låst bilen hade jag gjort iallafall.
Nej, nu var det inget mer. Och kvoten är mer än fylld, det ska ju vara tre saker, eller? Så nästa dåliga dag kanske dröjer länge.
Hm.
Hur mycket var det jag fyllde nu igen?
26?
30?
Nä, det var visst 36.
Bara 4 år kvar som Ullis så fint uttryckte det.
Till döden? Eller…?
Men det känns inte så farligt.
Idag, iallafall.
Om det nu inte är döden, förstås.