De bästa djuren på Kolmården är (beroende på vem man frågar):
Klicka på bilderna för att se större bilder
Uppdatering av listan:
1. Getter och får/Safariparken
Jag hittade superfina muggar på rea på Indiska, blå och vita med blommönster på. De har även tallrikar i samma mönster, men de orkade jag inte bära hem. Så jag får väl önska mig dem i födelsedagspresent (8 stycken, tack).
Den som kan hosta upp 14.000 kronor kan få en resa till Kreta på torsdag för en hel familj. Eller kunde tidigare idag innan de tog slut. Vi tänkte nästan åka. Men sen kom vi på att det var ju mycket bättre hemma. I regnet. Mamma sa att vi kunde ge henne 10.000 så fick vi vara i sommarstugan en vecka i stället…
Nej då, jag är inte bitter. Vi ska ju till Kolmården. Någon gång. Och kanske till landet (vi kanske kan pruta, mamma?). Och ja, till Wien, förstås. Och vi kan ju faktiskt köpa den där nya TV:n istället. Och kanske en ny soffa. Så vi kan sitta hemma och glo på TV när det är dåligt väder på semstern. Vilken tur att vi inte åkte.
På väg upp på stan från Blå Porten mötte jag en kändis idag, vid Stureplan, nämligen en av bröderna Fares. Jag tror att det var Fares (alltså Fares Fares – kunde han inte fått något annat namn?) med brillor på. Han i Kopps och Jalla Jalla. Mitt sällskap trodde iallafall också det så då var det nog Fares (Fares).
Vi hade bestämt träff med några i en park idag på förmiddagen. Arvid och jag träffade dem i ”Båtparken” igår, och de var hemma med scharlakansfeber, fast friska och vi har ju som bekant sommarlov. Jag känner inte dem så väl, men vi har ju setts i just parken. Halv tio tyckte de, lite lagom tidigt. Vi var visserligen sena, och var tvungna att ta ett toastopp på vägen, men de var inte där när vi kom. Vi väntade och väntade… men inte dök de upp, inte. Nedrigt att lura ut oss så där tidigt och sen inte dyka upp. Ja, de kan ju ha haft väldigt goda skäl, men eftersom vi inte har varandras telefonnummer så får jag väl aldrig veta varför. Jag ruvar på hämnd…
Liksom förra året har vi blivit invaderade. Av myror. De ringlar i en strid ström mot kattmaten på golvet. Förra året kom de in bakom diskmaskinen, men i år är de artigare och går in via ytterdörren. Jag har ställt ut små dosor för att bli av med dem, vi får se om det funkar. Det räcker med de håriga djur vi redan har.
Mycket ogräs finns det i våra rabatter, men idag har vi skördat inte mindre än sju jordgubbar – årets första! Det kan ha varit några fler, Arvid tog nog några osköljda. Nu ligger de i köket och väntar på att bli uppätna…
Jag läste ut min ”pendlarbok” igår så jag började på en ny bok igår kväll; Martina-koden av Martina Haag. Jag trodde inte att jag gillade henne, men jag fick den första kåserisamlingen i julklapp eller liknande och den var väldigt rolig. Den här är också rolig. Jag stod och läste i boken på perrongen idag och skrattade för mig själv så att jag fick tårar i ögonen. Folk måste ju tro att man är konstig. På tåget tog jag en gratistidning istället, för att slippa utstå underliga blickar. Sudoku fick det bli. Då kom en tant och sjöng ”mozzik” för alla och när hon slutat upptäckte jag att jag hade missat att kliva av i Älvsjö… Som tur är kan man byta på nästa också, och det var dessutom försenat. Ingen mer Sudoku på tåget. Jag får ta en tråkigare bok, helt enkelt.
Nu är Sommartorpet tillbaka i TV, med poeten Ernst K. Tänk att vara Ernst med hela svenska folket. Jag läste en artikel tidigare om honom och där sade journalisten att han pratade så där poetiskt även till vardags. Jobbigt. I år ska han visst göra om en ladugård till ett torp. Hur poetiskt kan det bli?