Archive for the ‘Kidsen’ Category

Prickig som en tupp


2008
11.23

Arvid fick vattkoppor på dagis och blev prickig som en tupp (citat från Mamman och den vilda bebin). Erik har inte haft vattkoppor och det vore ju bra att få. Men då skulle han säkert bli både sjukare och gnälligare.
Nu är det Eriks tur. Han är en ännu prickigare tupp, och mycket riktigt även gnälligare och sjukare. ”Men ni sa ju det”, säger han. Ja, vi gjorde visst det… Som tur är har vi fått medicin, så idag har vi tagit en tur till pulkabacken!

Gula Nicke Nyfiken-Nappen


2008
10.26

 

På Coop hittade jag för något år sedan jättefina nappar i tvåpack; en gul och en genomskinlig Nicke Nyfiken-Napp. Föga anade jag följderna av detta inköp.
Senaste tiden har endast en napp gällt: Gula Nicke Nyfiken-Nappen (GNNN). Ingen annan napp har dugt, han har ratat den genomskinliga, trots samma motiv. Sedan Arvid fyllde tre i augusti och var hos tandläkaren så tänkte jag att han får ha den tills den försvinner. Men då den tappades vid en utflykt och ingen annan dög, så köptes en ny. (Utflykten var förresten till Skansen där man kan ge bort sina gamla nappar till kattungarna (eller numera en brunn), men jag fegade ur när han slängt i den, för han förstod nog inte att det inte gick att få tillbaka den sedan…) Den senaste har sett risig ut ett tag, men inte försvann den. Jo, en kväll, men den hittades morgonen efter. Tyvärr, för det gick att somna utan. Sedan glömdes den hemma en morgon så hela dagisdagen var han utan napp. Och det gick också bra.
Så den senaste idén var att ge bort nappen till någon bättre behövande, så vi började prata om att ge nappen till lilla kusin Amanda. Nu har Amanda redan blivit tio månader och har aldrig velat ha napp, men det behöver ju inte Arvid få veta… Vi bestämde att han skulle skicka nappen i paket på tisdag. Men nähä, det ville han ju inte när tisdagen kom, så vi bestämde att på lördag… Men lördagen kom och gick och nappen satt kvar.
Slutligen bestämdes Söndag. Vi skulle på kalas på lekslottet på eftermiddagen och då sa vi att vi åker till brevlådan på vägen. Så på förmiddagen slog vi in nappen i ett fint paket och skrev ett brev till Amanda och la i kuvert med frimärke på. Inga problem så långt. På väg ut hände något och Arvid blev ledsen och ville ha GNNN. Men den låg ju inslagen i paket så det gick ju inte. Han grät lite på väg till bilen, men det lät mer och mer som krokodiltårar, och när vi till slut lade brevet på brevlådan så sa han inget. På kvällen hade han lite feber, men somnade utan att be om nappen. Dagen efter var han hemma och frågade en gång efter nappen, men sedan dess har det gått hur bra som helst. Vilken duktig kille!

Flourtanten tillbaka?


2008
10.02

Yes, Spaningar är tillbaka!
Det blev ett långt uppehåll och jag kan inte lova att inläggen kommer leva upp till förväntningarna… Men nu ska jag försöka skriva igen.

Sedan sista spaningen så har Erik börjat skolan. Eller åtminstone Förskoleklass, eller Sexårsverksamhet, Nollan, F:an eller vad man vill kalla det.
Sexåringar känns ju igen på gluggarna i tandraden. Erik har just nu två lösa tänder och vi vickar och vickar. Vid Eriks hylla hängde igår ett meddelande om att barnen ska får träffa FLUORTANTEN. Tänk, vad rolig! Det var ju bästa stunden på veckan (eller hur ofta man nu fick fluor?). Vi brukade tävla i högstadiet om olika sätt att undkomma fluorsköljning, alternativt tävla om vem som var uthålligast och stod ut längst med fluorvätskan i munnen.
Men hör och häpna, nu har de kommit på att man kan at fluortabletter istället. Det är ju fusk! Dessutom är det inte fluortanten själv som delar ut det, utan det gör fröknarna. Ingen ordning alls! Tacka vet jag vår fluortant med vit rock och vita små plastmuggar som dök upp (fluortanten alltså) när man minst anade det. Det var tider det…

Och så blev det vinter igen


2008
03.26

dsc00119.JPGdsc00118.JPGdsc00113.JPGdsc00121.JPGdsc00120.JPGdsc00123.JPG

Största Gapet


2008
01.13

Det har dröjt ett tag, men här kommer den, Årets första spaning:

Visserligen är julen officiellt slut idag och vi hade tomtejakt med godis som avslutning (hjälp att plocka undan julsakerna), och visserligen har vi tjatat om vikten av att borsta tänderna, speciellt när Arvid tycker om godis och det har ätits en hel del, men det motiverar ändå inte dagens händelse…

Arvids far kom in i badrummet och ropar till mig:
”Är de här diskborstarna nya som ligger här?”
”Nej, det tror jag inte”, sa jag, för vi har en att skura badkaret och ibland kattlådan med. ”Hurså?”
”Jo, Arvid står här och har haft tandkräm på båda och har en i munnen.”
Ve och fasa! Jag brukar skölja dem, men hur har han fått tag på den…
”Nä, de är nya”, säger han, ”det är såna här från IKEA som sitter ihop.”
Hm, tur i oturen. Jag är SÅ glad att han just hittade två diskborstar som satt ihop. Annars hade vi aldrig vetat om han använt en begagnad eller inte. Då hade det blivit en rejäl borstning efteråt, med hans egen tandborste. Och han är ju inte ens speciellt förtjust i att borsta tänderna…

Dagens Karriärsmöjlighet


2007
12.05

Arvid kom in i badrummet tidigare ikväll och tog fram febertermometern och sa ”ja haj lite jebej” (lite feber). Det vet väl inte han tänkte jag, men vi tog tempen och mycket riktigt – 37.6°. Inte så mycket feber, men ändå. Hur kunde han veta det? Han har inte haft feber på ganska länge, och han är ju bara två år. Men jag ser stor potential hos den pojken, han kan redan hela ”I ett hus vid skogens slut” (med rörelser) efter några dagars träning på dagis, och han är väldigt intresserad av att lägga pussel. Jag antar att det är lite tidigt att söka till läkarutbildningen redan nu, men det ser lovande ut.

Snöfall


2007
11.14

Pga sparproblem kunde inlägget inte läggas ut igår, så detta är egentligen gårdagens spaning:

Idag snö imorgon tö? Vet ej, jag hade inte en aning att det skulle snöa idag, fick ta tåget, som till min förvåning gick i tid, imorse för bilen har ännu inga vinterdäck. Det ska bli spännande att se om jag lyckas köra upp för backen till verkstaden imorgon, då bromsskivor ska bytas och alltså kan vinterdäck sättas på istället för de andra – utan extra kostnad. På hemmaplan hade det kanske gått att köra, men i Skogås snöade det för fullt nästa hela dagen. Bussen som jag hade tänkt att åka med hem 15.12 (dels för att den går tidigare och för att det kostar lite mindre) blev stående på hållplatsen en bra stund för att det var för halt att köra vidare. Tydligen har inte bussarna vinterdäck, kan det stämma?! Iallafall så klev jag av i tid för att komma med tåget 15.18 istället, så jag vet inte hur länge den stod kvar där. Tyvärr (eftersom jag redan betalat på bussen) var det ingen i spärren, så jag betalade i onödan…
Väl hemma gick jag och handlade i sista minuten (15.45) (katterna har inte fått (burk-)mat på flera dagar de stackarna), och på väg till dagis kom jag på att det var drop-in-fika till klockan fyra, som jag nu tyvärr skulle missa. Jag fick fika stående men det gick ganska bra. Jag glömde visst att betala ändå.
Efter dagis gav vi oss ut i den första snön och hade ett litet snöbollskrig (jag och Erik mot Arvid, Erik och Arvid mot mig). Man får passa på när man har små barn.
Arvid konstaterade att han “tycker om snö”. Han ville ta in en snöboll och blev jätteledsen när jag pedagogiskt försökte förklara att den skulle smälta, och att det skulle finnas snö kvar imorgon. De har inte börjat med kemi än på dagis.
Erik och Arvid tittar iallafall på ”Tipp och Tupp” just nu, dvs Piff och Puff som är Eriks favoritprogram. Då passar mamma på att blogga…

Det ska böjas i tid…


2007
09.14

Arvid har börjat prata riktigt mycket nu. Han var sen i starten, men tar igen med råge. Det babblas hela tiden. Bara en mor (eller far) kan förstå, men ändå. Han har till och med börjat böja verben och kan säga plural. (Jag har läst om småbarns språkutveckling, ja.) Idag sa han t ex ”Ejik ville inte titta på Molly” och ”hätaj” (det var käpphästar i leksaksaffären), tidigare sa han ordet två gånger för plural. Intressant utveckling.
Men nu tycker jag att det börjar gå lite för långt. Grabben har ju nyss fyllt två år, och han har redan lagt sig till med fenomenet Särskrivning (sär skrivning). I talad version. Först tyckte jag att han hade en märklig dialekt, typ västgötska, orden får en konstig be-toning. Men igår sa han tydligt: ”bil nyckeln”. Idag sa han ”rutch bana” (jag lyckades tolka det som det iallafall). Möjligen att det senare exemplet tyder på överdriven avstavning, men ändå. Med en mor som är svensklärare (ja, svensk lärare också, för all del) och därmed automatiskt allergisk mot och extra observant på språkfel. Jag menar, hur ska detta sluta???!!! Fram med röd pennan? Nej, det funkar ju inte. Grabben kan ju inte färgerna, än mindre läsa min handstil.
En kurs kanske. ”Huj man und vikej pjåk fel i tal pjåket.”

Dagens Insikter


2007
09.02

Nu är det slut på sötebrödsdagarna. Småbarnstiden är över. Sista dagen på föräldraledigheten, (egentligen redan i juni, men därpå semester och inskolning) nu börjar Allvaret. Måndag – fredag, lämna – hämta. Imorgon ska alla fyra upp och iväg tidigt på morgonen. På riktigt alltså. Ja, iallafall nästan, den här veckan blir lite lugn, med lite kortare dagar, kanske nästa också. Sen ska jag ju visserligen jobba bara 80%, men annars blir ju dagarna olidligt långa.
Så man kanske har det ganska bra trots allt.

Fårspaning


2007
07.16

Det snackas en hel del här hemma. Vanligtvis är det Erik som står för det mesta, men nu är han hos farmor, så vi andra har fått lite utrymme också. Lillgossen, som fyller två år om exakt en månad, tittade på bilder idag och konstaterade följande:

Ja mä titta på bäbäbä.

Fritt översatt: Jag tittar också på fåren.

Det var nog den längsta mening han har sagt. Arvid tycker om får. Det var bara det att det inte var några får på bilderna. Inga getter heller för den delen.

dsc00253.JPG
Arvid och bäbäbä