Nu var det dags igen. För vässning av bula på lillpojken. Läs här om tidigare äventyr med rakapparaten. Själva vässandet ägde rum igår på landet, dvs i sommarstugan, dit vi åkt på en dagstur. Det blev bad också, till allas förstjusning; de vuxna kunde relaxa på stranden, eller kasta sig i det iskalla vattnet… Moster Maria och kusin Luisa är på Sverige-besök och fick sig ett premiärdopp. Alla utom mormor. Men sen var det klippdags ute i trädgården. Jag klippte och Maria försökte hålla still Arvid. Det blev okej, ungefär som jag hade tänkt mig, fast lite smått ojämnt kanske. Det är inte så lätt att klippa ettåringar som inte kan sitta stilla, och saxen var väl inte tillräckligt vass, för det kan väl aldrig bero på frisören?!
Han fick en sån där gullig barnfrisyr, ganska kort, typ pottfrisyr med kort lugg. Lite lik Gustav Vasa, kanske? Att han är lik släkten Hallgren har vi ju vetat länge, men inte med Vasaätten. Strax efter slog det mig att han ju var lik farmor också i den där frisyren. Aha! Det kan vara så att farmor liknar Gustav Vasa (sorry, Eva!), eller att Arvid har farmorfrisyr, eller att han faktiskt liknar farmor, men det skulle kunna vara så att Arvid härstammar från ätten Vasa. Vem vet hur Gustav Vasa såg ut när han var barn? Han kanske var på pricken lik vår yngste son. Det kanske är dags att börja forska i arkiven, man kanske kan hitta ett och annat intressant.
Eller så köper man sig en Trisslott istället.
Archive for the ‘Kidsen’ Category
Spaning nr 31 – Släktforskning?
06.26
Dagens Skörd
06.18
Mycket ogräs finns det i våra rabatter, men idag har vi skördat inte mindre än sju jordgubbar – årets första! Det kan ha varit några fler, Arvid tog nog några osköljda. Nu ligger de i köket och väntar på att bli uppätna…
Dagens Visa
06.05
Idag var det alltså dags för avslutning på dagis med alla tillbehör: söta barn i sommarkläder som tar i för fulla halsar i barnvisorna (en flicka envisades med att sjunga mycket fortare än de andra hela tiden), fika och solsken. Men i år när Erik går på Stora avdelningen så fick de till och med medaljer (märken) och diplom. Det var rena rama nobelceremonin. Och till slut fick vi ju överlämna de gemensamma blommorna.
Men nästa år tar jag INTE på mig någon insamling – och nu har jag det skriftligt.
Spaning nr 25 – Ordförråd
05.30
Gårdagens inlägg var en sanning med modifikation, som det heter. Arvid har ju sagt ganska många ord redan, han är ju snart två år faktiskt. Men det har inte varit ord på saker, just. Orden går att kategorisera i några undergrupper varav de största är tilltalsnamn, utropsord, barnprogram och djur. Här följer Hela Listan:
mamma
pappa
tack
eja (Erik)
ja (ja, jag)
nej
hej
heja
pippi
dä (den, det, där, vill ha m m)
klut (slut)
mao (mjau, katt)
bäbä (får, bä)
vovov (hund, vov)
gök (mjölk)
ping (pling, klocka)
he hohoj (skepp ohoj)
bompa (bolibompa)
mimi (Emil)
dok dok (Doctor Dog)
mommo (mormor)
mem (hjälm)
mimme (pinne)
mi (min)
pip
ka ka
titta
tittut
boa (bra)
gå (nytt för idag!)
Oj, det blev ganska många. Och de räcker ännu längre när man kan kombinera dem i all oändlighet: nej mamma, klut bompa, hej pappa etc.
Men framåt högstadiet kanske det blir besvärligt.
Spaning nr 23 – Snart i modebranchen?
05.21
I ett utskick från Lindex skriver de: ”För små och stora barn existerar inga särskilda regler, det enda som gäller är att skapa en skön, effektfull start på sommaren.” Undrar om de menar ungefär så här:
Ett-och-ett-halvt-åringen, för dagen prydd med snormustasch, är stilfullt klädd i slitna, vita bilstrumpor istoppade i svarta gympadojor, samt ett par något för stora blå mysbyxor på väg ner. Upptill bär han en ganska tajt blå-röd tröja med droppfläckar från gårdagens glass/jordgubbar och över det en militärgrön jacka. Pricken över i:et är vintage-kepsen, ett arvegods från mor, svart och gul med ett emblem med World Cup 1974. Valfri accessoar: gulgrön napp.
Fyraåringen bär, ovanpå en kortklippt frisyr, en blå keps med ungdomsidolen Svampbob fyrkant på, samt blå-vit-röd-randig Bamse-tröja med en blå och orange jacka ovanpå. Till detta ett par något korta blå manchesterbyxor, vita tubsockor och svarta kardborrknäppta gympadojor. Accessoaren för dagen är en ”Turtle”.
Det är kanske dags att byta yrke?
Dagens Namnsdag
05.18
ERIK har namnsdag idag!!! Grattis!!!
Vi har firat storartat:
Jag har varit hos frisör’n (den lokala) och ätit lunch med en gammal bekant från Öret.
Resten av familjen käkade hamburgare på McD och köpte efter mycket tjat (jaja, det var ju namnsdag) en ”Turtens” (sic) till omnämnda namnsdagsbarn. Mycket populära de där sköldpaddorna. Skalmans tid är förbi.
Spaning nr 19 – Allergi
04.08
Så här i lövsprickningstider får man lida lite med alla allergiker som går med sina rinnande ögon och näsor och omtöcknas av starka mediciner. Som tur är är ingen i vår familj drabbad av just pollenallergi. Nej, här rör det sig om en annan form av allergi, men nog så allvarlig då den slår ner på oskyldiga barn och finns året runt, nästan varje dag, i VÅR NÄRHET. Erik har trots sin ringa ålder blivit allergisk mot Ordvitsar. Han kan inte förklara några symptom, men känner en olust krypa inpå sig när ordvitsarna susar genom luften som otämjda malar. Jag har själv känt det och kan lida med honom, men har inte utvecklad någon allergi, trots flera års utsatthet. Jag har blivit härdad, och kan kanske tom bidra med en och annan ordvits själv om andan faller på. Det kan slå ner när man minst anar det, men främst kanske vid familjesammankomster, speciellt där både far och farfar är inblandade. Nu i påsk t ex har Erik flera gånger klagat över sin allergi, då vi tillbringade helgen hos farmor och farfar.
Erik nämnde häromdagen att han inte heller kan titta på höga hus utan att få hosta. Kanske en blivande hypokondriker? Han får nog öva lite så det låter trovärdigt…
Nedan följer några exempel på ordvitsar. Känsliga personer varnas för att läsa vidare (håll för ögonen).
Vid middagsbordet:
”Kan jag få mer?” ”Har vi det?” ”Vaddå?” ”Ja, MER alltså.”
”Är du mätt?” ”Ja.” ”Hur lång var du då?”
Såhär i påsktider kan man alltid säga:
”Jag har rakat mig och lagt skägget i en påse. Vad får man då?” (Påsskägg förstås)
”Vi har lammstek med potatisgratäng.” ”Det FÅR man ju till påsk.”
Osv…
Spaning nr 8 – Viktchock?
02.22
Vi var på BVC idag, jag och Arvid, på 1,5-årskontroll. Vi hade en tid förra veckan, men då var han naturligtvis sjuk. Han lyckades pricka in en förkylning även denna gång, trots att det var ett halvår sedan vi var där. Nu är nästa kontroll inte förrän vid tre år, men man kan ju ge sig f-n på att han kommer vara sjuk då med. Man ska ju inte gå dit med sjuka barn pga smittorisken, och inte får man ta vaccinationsspruta heller. Arvid var väldigt duktig iallafall, han fick spruta i vänsterarmen. Inte ett knyst sa han, bara tittade på och satt snällt i knät. Även de andra delarna. såsom rita på papper och bygga klosstorn gick utan problem.
Sen väntade det mest spännande: kontroll av vikt och längd. Jag hade väntat mig en sådär 12-13 kg. Det är väl inte så mycket det heller, men jag jämför med Erik som vägde lika mycket vid 1,5 år som Arvid vid 1 år. Men viktchocken uteblev; Arvid vägde endast 11.4 kg (knappt), och var 83 cm. Men han har ju faktiskt varit dålig i magen och förkyld… och börjat med att spotta ut mat på golvet…
Ja ja, vi har 1,5 år till på oss att göda upp en sumobrottare.
Spaning nr 7 – Lika som bär?
02.21
Man ska inte jämföra sina barn, sägs det. Men det gör jag hela tiden, fast jag säger inget till vederbörande. Eftersom de ju är födda med två dagars mellanrum (plus tre år) så är det ännu mer lockande att jämföra deras färdigheter m m vid en viss ålder. Arvid är nu ett och ett halvt år och det är ganska stor skillnad mot när Erik var i samma ålder. Bara några exempel:
-
Erik hade inte mycket hår och Arvid har en massa (mindre nu efter snaggning).
Erik kunde säga ganska många ord, Arvids ordförråd är begränsat till djurläten, tack, mamma/pappa, samt aa eller mm. Han svarar på allt.
Erik var jättesmal trots att han åt ganska mycket, Arvid äter inte så mycket och ändå är han ganska stor för sin ålder. Arvid har nu samma overall och skor som Erik hade när han var drygt två.
Dessutom lärde sig Arvid gå vid 10,5 månader och Erik väntade till ca 1 år.
Det mesta spelar ju egentligen ingen som helst roll, det vore ju både ganska tråkigt och konstigt om de följdes åt precis. Erik säger ibland att de är tvillingar, men inte ens födda samtidigt hade de ju följts åt. Alla andra kommenterar ju gärna deras utseende, att ”de är så OtrOligt lika”, eller ”de är ju inte alls så lika, fast man ser ju att de är syskon”, eller att Arvid är såå lik pappa, eller att Erik också är såå lik pappa. EN person har sagt att Erik liknar mig, men hon hade aldrig träffat pappa. Själv tycker jag inte att de är så lika (ja, man ser att de är syskon…). Jag tycker att Arvid liknar pappa, och Erik liknar farfar. Fast när Erik var liten brukade jag säga att han var ju ganska lik brevbäraren…
Blåbär?
Spaning nr 3 – Halleluja!
01.31
Vi bestämde oss för några veckor sedan att raka av Arvid håret, eftersom han snart säkerligen skulle börja samla på sig dreadlocks igen. Erik går ju gärna till frisören, han vill ha en tuff frisyr, och så får man ju dessutom en klubba. Men Arvid hos frisören… nej, det var lika bra att ta fram pappas skäggtrimmer, i brist på hårklippare. Det gick ganska bra. Lite ojämt, men det växer ju ut. Kanske vi slipper dreadlocks ett tag.
Men nu började jag fundera på vem han blivit lik. Inte sig själv iallafall. Arvid utan hår blev liksom fel, han har ju haft stor kalufs sen han föddes. Var han lik Erik? Ja, lite grann. Erik såg ju ut ungefär så när han var ett och ett halvt (utan rakning). Pappa? Ganska mycket. Fast han har sitt hår kvar. Kusin Luisa som fick sitt hår rakat redan vid 6 månaders ålder? Ja, definitivt, båda blev lika söta. Men så igår kväll fick jag en uppenbarelse. Arvid gick omkring iklädd sin hellånga nattskjorta med en leksakskastrull i ena handen, och en stekspade som han bankade på kastrullen med i den andra. Där passade plötsligt den rakade skallen in. Allt föll på plats: Hare Krishna. Min son såg ut som en medlem i Hare Krishna-rörelsen. Inte mycket att hurra för kanske, men Halleluja! Nu vet jag vem han är lik.