Radiopratare

anna — Fri, 14 Dec 2007 20:54:51 +0000

Inte sedan RadioÖrebro-toppen sisådär 1985 har jag varit med i radio. Ja, egentligen var jag ju inte med då så mycket heller, men vi brukade hänga där efter skolan i högstadiet (lokalradion låg två kvarter bort) och var med i studion och räknade röster m m. Jag har ingen aning om hur detta började, men det är läääänge sedan.
Jag brukar inte ringa in till radio, jag tror aldrig att jag har gjort det. Tänk om någon lyssnar… Men idag på väg från jobbet, något försenad till dagis, så pratade de på P3 (vilket program vet jag inte men det är två skåningar som är programledare) om Nobelfesten. Att det var lite mossigt och inte så spännande. Så hur kunde man göra för att ”pimpa” Nobelfesten, nya priser etc? Jag försökte ringa, men först hade jag tydligen ingen mottagning, så jag försökte söka nät, fick stänga av och sätta på telefonen (hm, jag körde bil samtidigt). Men när jag väl försökt en gång kunde jag ju inte ge upp. Så jag ringde igen och kom fram och de skulle ringa upp efter en stund. Så jag hann parkera vid dagis och kliva ur innan de ringde upp och jag var med i direktsändning. Mina 15 minuter (3 iallafall) i rampljuset.
Vad sa jag då? Jo, jag tyckte (lite fåningt kanske) att man kanske skulle kunna ha tittaromröstning, och vi kom fram till att det kunde bli en följetong; tänk er löpsedlarna med NOBEL-Erik m fl. Sen tyckte jag att de kunde ha ett pris i gastronomi (eftersom de frågade), det låter ju fint. Lagom skojfriskt inslag. Men de skrattade faktiskt.
Så nu är man rikskändis då. Bara de inte sätter radionämnden efter mig för påhopp av vår fina Nobelpris. Men jag tittade faktiskt på festen. Utan en tanke på att ringa och rösta.

spaningar.com » Radio

Radiopratare