Archive for the ‘Spaning’ Category

Dagens datum


2011
04.01

1981 deltog japanen Kimo Nakajimi i London Maraton, men på grund av ett fel i översättningen till japanska trodde Nakaijmi att han skulle springa i 26 dagar, inte 26 miles. Han rapporterades ha setts springa längs landsvägarna i England, och folk hade försökt stoppa honom förgäves. Den felaktiga översättningen kom från en Timothy Bryant, som sa att han översatt reglerna och skickat till honom. Han hade tyvärr bara läst japanska ett par år, och det måste ha blivit något fel. Han trodde väl att det var något liknande de långa lopp de har där.

Okej, vi stoppar där. Vad är det för datum? April, april… Tidningen Daily mail lurade många läsare den dagen.

Vi minns väl också skämtet från 1962 när svenska tv-tittare fick veta att man kunde göra färg-tv av sin svartvita apparat genom att trä en nylonstrumpa över tv:n…Och folk gick på det. Man blir lurad på första april, om skämtet är bra.

Men det gäller ju att inte ha nyheter som liknar skämt på första april, inte gå ut med viktiga beslut, införa högertrafik t ex. Som i Norge, där bestämde man att alla bilar skulle börja köra på höger sida. Och om det funkade skulle bussar och lastbilar också byta…

Det finns ju också saker som man tror är skämt, men som inte är det. Danska barn fick inte se någon julkalender i tv förra året, för de fick lägga ner idén. H*A*S*H* skulle den heta, och det handlade om ett gäng soldater (som var animerade dockor) som bodde i landet ‘Problemistan’, där de ägnade mycket tid åt att röka hash.

Nu måste det ju vara ett skämt om Finland här för att det ska vara rättvist…Jag säger bara Huhtikuu och hoppas att det betyder vad jag tror att det gör.

Men hur startade det här med aprilskämt egentligen? Några tror att det startade med Gustav Vasa 1521, som ju har lurat hundra tusentals galna skidåkare att åka ”i hans spår”. Att Gustav Vasa var galen nog att ge sig iväg 9 mil på ovallade träplankor är väl en sak, men att man 1922 kom på att göra om samma sak, och dessutom servera blåbärssoppa var väl aldrig Gustav Vasas tanke. Han gillade inte blåbär.

Men nej, det går tillbaka längre än så. Jorden-är-platt-skämtet varvades flitigt med Jorden-är -rund-skämtet runt 1483, men nej, inte det heller är först. Vikingarna fattade inte skämt, och om Jesus återuppståndelse är sant eller inte vet ju ingen fortfarande efter 2000 år. Läs boken om du vill veta.

Nej, det var ju förstås de där gamla grekerna, som vanligt, som började med aprilskämt. Eller romarna i alla fall. Inte så noga…Det var ju Cato d.ä., eller hans talskrivare snarare, som tyckte att de skulle liva upp stämningen lite i senaten, och la till det berömda ”för övrigt anser jag…” Det var ju bara det att Cato inte fattade att det var ett skämt, ”april, april”, de hade ju den romerska kalendern på den tiden och då låg ju april i februari, så ingen fattade typ. Så han tog bort det och så gick det ju som det gick, Karthago förstördes 149 f. KR. i de tredje puniska krigen. Aj då. Man får tänka sig för vad man skämtar om.

Tacka vet jag Burger King, som gick ut med en annons i USA 1998 och meddelade att man nu serverade ”The left hand Whopper”. Millioner amerikaner gick dit, även de som krävde sin vanliga ”höger-burgare”.

Och för övrigt anser jag att första april bör vara en arbetsfri dag. Tack och hej.

Peppar


2010
02.10

I många år har saker bara liksom löst sig, fallit på plats, funkat, genom TUR. Det har inte inneburit storvinster på lotter eller så, utan andra små eller stora saker. Jag har t ex aldrig varit arbetslös eller bostadslös. Jag har en underbar familj och oftast bra med pengar. Jag har aldrig brutit något ben eller varit allvarligt sjuk.

När vi skulle flytta senast lyckades vi sälja lägenheten med vinst trots att köparna funnit en vattenskada. (Alltså blev vi av med det problemet, även om vi får betala en självrisk på 5000 kr, men ändå…).
När Jonas och jag tågluffade i England hann vi med ett försenat tåg till Dover så vi hann med en färja och bara behövde vänta en timme på ett tåg där till Köpenhamn, och väl där stod vårt Sverigetåg på andra sidan perrongen så, trots att tåget inte var i tid, vi hann med det också. (Sedan fick vi vänta i Malmö, men ändå…)
När vi skulle flytta från Uppsala till Stockholm hittade vi en billig, ledig lägenhet 500 m från mitt jobb. (Vi var visserligen tvungna att byta ut träpanelstapeterna i hallen och köket, men ändå…)

Detta är bara några exempel på tur som förföljt mig.

Men min tur börjar ta slut. Det finns tecken som tydligt pekar åt det hållet:
Två gånger på en månad har jag kört i diket. Första gången ordnade det sig snabbt med hjälp av en lastbil. Andra gången fick jag ringa en bärgningsbil. Vips blev jag 1000 kronor fattigare. Tilläggas bör att det också är två gånger i mitt liv som jag har kört i diket. Och i söndags missade jag tåget från Stockholm med ynka fyra minuter… Det kan tyckas obetydligt, men när man inte är van så svider det.

Kanske har jag blivit övermodig och glömt att säga peppar peppar… när saker gått bra som vanligt. Kanske skulle jag spottat bättre över axeln eller kanske undvikit att gå under stegen till vinden. Hur ska detta sluta? Ska jag få sjukare barn? Mer spam i inkorgen? Inte ha råd med sol-och-badsemstrar längre? Kommer tapeterna ramla ner från väggarna? (Det har de redan gjort i Eriks rum.) Kommer jag inte få min fasta anställning så vi måste flytta och bo i en tredjehandsetta i Flogsta?

Dags att peppra mer.

Rätt och fel


2008
05.24

Charlotte Perelli är med i Stora Finalen i ESC, som det så fint heter numera. Melodifestivalen, alltså. Det var ju tur. Sveriges rykte i sammanhangen måste ju ses efter.

Jag kom och tänka på en spaning jag gjorde efter förra årets festival, där jag siade om hur vi skulle gå längre och vinna med Sveriges bidrag. Här kan man läsa det.

Visst hade jag ganska rätt i det? Charlotte Perelli vann den svenska uttagningen, hon har silverklänning och ser lite ”framtidsaktig” ut i svartvitt i inledningen av sången. Hon har visserligen inte någon umpa-umpa-låt, så det kan ju falla på det. Annars verkar det ju lovande. Här kan man titta!

Men profetian stämde inte på alla punkter. Irland ställde ju upp med årets kalkon-låt, så då kanske Sverige har chans att vinna i alla fall…

Tottes mamma


2008
03.06

Igår på väg från dagis stod några ungar och sålde sina gamla leksaker vid cykelbanan. Vi köpte en Totte-video (efter Gunilla Woldes böcker) och en Knattarna-video för sammanlagt 14 kronor. Som hittat (och de låg på marken…).
Idag tittade vi på Totte på eftermiddagen. Totte har ju sin rödrandiga tröja och blå shorts, alltid samma, egentligen ganska tidlöst. I en film (Totte bygger, den har vi ”på bok” också) är Tottes mamma och pappa med. Jag tittade på mamman och tänkte att 1) hon ser gammal ut 2) hon har ful frisyr 3) hon ser ut som jag!

Bortsett från att jag inte dagligen går omkring i snäv röd banlon-polo och röda långbyxor (och inte var mer än max tre år själv när Totte kom till världen), så kunde det vara jag. 1) Jag har barn i rätt ålder (fast lilla Totte blir aldrig äldre än 3), 2) jag har ungefär samma frisyr (är hon modern eller är jag omodern, eller tvärtom?) samt 3) jag har ungefär samma uppsyn.

Jaha, kunde jag inte varit mer lik någon annan? Men det kunde varit värre, tänk bara på Snövits mor (häxa), Pippis mor (död), Bamses mor (spårlöst försvunnen), etc etc.

Förresten är det ju bra om jag t ex behöver efterlysas och man inte hittar någon bild. Då kan man bara ta en bild på Tottes mamma. Eller om Erik tappar bort mig i affären. Då behöver de ju bara hitta Tottes mamma. Fast då blir det ju fel förstås.

Nåja, jag får trösta mig med att min mamma förmodligen var ännu mer lik Tottes mamma. Fast om banlon-polon var röd vet jag inte.

Käftis


2008
01.18

Jaha, då var man 1600 kronor fattigare. Det hade varit kul om man hade fått mer än lite plast för den summan, men måste man så måste man. Gå till Käftis alltså. Tandläkaren i folkmun. Det var ett par år sedan jag var där, och i vuxen ålder har jag inte lagat så många hål, men det är lika roligt varje gång.
Den här gången beställde jag faktiskt en tid för en ev. tappad plomb. Det har aldrig hänt mig förut, min gamla tandläkare i Örebro måste ha varit väldigt noggrann. Amalgam är ju bra på vissa sätt. Det visade sig i alla fall vara en plomb som lossnat och ett hål under det. Under tandläkarbesöket kunde jag konstatera vissa skillnader mot mina tidigare besök, dvs i min barn/ungdom:

1. Bedövning.
Barn = ingen bedövning. Och jag har lagat många hål som barn.
Vuxen som fött barn = bedövning.

2. Mysighetsfaktor.
Barn = låg, förutom tandläkarplansch i taket o Kalle-tidningar i väntrummet. Jag minns att hon hade hår i näsan.
Vuxen = högre, småprat, foton på tandläkarens barn etc. Hon ursäktade sin ev. vitlöksandedräkt och hade munskydd.

3. Belöning.
Barn = bokmärke eller liten leksak.
Vuxen = betala dyra pengar.

Trots betalningen vinner ändå dagens tandläkarbesök. Nackdelen med bedövningen är bara att man går med det i flera timmar. Som tur var fick vi Lappskojs i skolan (det är nog första gången någon skriver den meningen; det är OK men ser inte gott ut) så jag slapp tugga så mycket. Nu har det släppt och det gör lite ont i tanden. Men något ska man väl få för sina 1600 kronor.