Archive for the ‘Vår’ Category

Varning för grodor


2010
04.28

Det är vår. Det märker man inte minst på alla stackars påkörda djur i vägkanterna. Härom dagen när jag körde hem genom Sunnersta höll jag på att köra över ett.

En groda. Den k r a v l a d e  över vägen. Man kunde tro att den redan var påkörd, men det var den väl inte. Jag tyckte i alla fall att det var konstigt, och nämnde detta för min kollega som brukar åka samma väg. Då undrade hon om jag inte hade sett skyltarna de satt upp. Varning för grodor. Nej, det hade jag ju missat.

Jag trodde att det var väldigt ovanligt med grodor som kravlar sig över vägen, jag trodde också att de hoppade.  Men tydligen har de vaknat ur sina vinteriden och behöver korsa vägar på sin väg till dammar och sjöar. Så det så!

Foto: Birgitte Meidell Roald (unt.se)

Vårtecken


2010
04.14

Vi åkte fyra dagar till Wien på påsklovet, det var fint det. Där var våren” lite sen”, blommande gula och vita buskar hade nyss slagit ut och det var runt 15 grader. Här har vintern nyss tagit slut och våren börjar titta fram. Hur kan man då se att det är vår? Jag gjorde en lite undersökning i min sjua, om de hade sett några vårtecken.

”Det blir varmt” – ja, det är liksom grejen…
OK, ”snödroppar”, ”tussilago” och ”katter som vill gå ut” var kanske bättre.

Annars hade de inte så mycket att komma med. Uppsala ligger ju förstås lite längre norrut, men här i Knivsta har vi sett:

1 nyckelpiga
myror
flera fjärilar
1 gul krokus i vår rabatt
en plastkam som kommit upp i tö  i gruslådan
folk i shorts och bar överkropp

…och JUST NU satte sig en lite grön fjäril på fönstret. Heja våren!

Håll i hatten!


2008
05.29

På väg hem idag såg jag att det låg något vitt på vägen, och tittade för att inte köra på vad det nu kunde vara. Det visade sig vara en stundentmössa, som troligen fallit av från en av kortegerna som for runt.
Stackars liten student. Studentmössan är ju grejen, pricken över i:et. Den ska ju solkas ner på festerna och tappas och hittas igen, för att MÖJLIGEN försvinna i slutet av kvällen. Men inte redan i starten…

(Jag tappade inte bort min studentmössa (efter utspringet), men väl mitt avgångsbetyg… men det hittades och återfördes till sin rätta ägare.)

Tusse 1910
Han tappade inte sin studentmössa.

Nej nu…


2008
05.15

…blommar löken! Nej, det gör den förstås inte, det är ju bara maj… men snart blommar syrenen, den ljuvaste av blommor/buskar (?). Och jag ser att det var nästan en hel månad sedan jag skrev här.

Tiden går fort när man har roligt, men jag har inte ens haft speciellt roligt, bara hemskt mycket att göra;

  • Rätta skolböcker
  • Titta på hus
  • Tapetsera om i köket
  • Blogga på Allt för föräldrar för att vinna en kamera, bara för att upptäcka att man skulle ha lagt in tre inlägg, inte bara två
  • Annat smått och gott

Så innan syrenens tid är över ska jag försöka blogga åtminstone EN gång till.

Au revoir. 

Spaning nr 21 – Helgnöjen?


2007
05.09

Med mannen parkerad med varma mackor i soffan framför ishockey-VM kan jag passa på att blogga lite…
Jo, det var ju fint väder i helgen så då SKA man vara UTE. Vi passade på att göra detta. På lördagen käcka och välarrangerade, på söndagen oplanerade och otrevliga. Hm, så det kan bli.
Min käre man fick i födelsedagspresent att delta i ”springtävlingen” SpringCross, med tillhörande hejaklack (vi bangade senaste tävlingen), och den gick av stapeln i lördags ute vid Frescati på norra Djurgården. Vi hade bestämt träff med en annan familj som också hade en deltagare i familjen, och på plats träffade vi ännu en familj som vi känner. Barn och gräsmattor går ju bra ihop, så de kunde springa av sig som nyutsläppta kor. Vi hade picknick med oss och hejade på våra deltagare, som gick i mål ganska nöjda. Vi åkte hem nöjda med en dag i solen, undertecknad med ett par nyanser rödare panna.
På söndagen firade allas vår Skogsmulle 50 år på Lida utanför Tullinge. Vi bestämde oss för att åka dit bl a tillsammans med familjen från dagen innan. Det fina vädret höll i sig (keps på), men picknickmaten var slut. Vi (=jag ) tänkte att ”det kan man väl köpa på restaurangen”. När alla äntligen dykt upp (efter diverse felkörningar i jakt på bensinmack) fanns det olika ”sagostigar” man kunde gå, där olika sagofigurer skulle dyka upp längs vägen. Den enda som vi med barnvagnar kunde gå var en platt grusväg, och man fick läsa ur ett sagohäfte vid olika stationer. Om nu någon behagade stanna på rätt ställe. Och sedan stå stilla och lyssna. Istället för att springa fritt och undersöka saker i skogen. Och visserligen startade vi ganska sent, men ingen sagofigur fanns på vår stig, inte. Lurade! Jaja, dags för lunch. De andra hade naturligtvis picknick, men vi skulle köpa korv med bröd. Erik och jag trampade iväg, men kom tillbaka snart. Utan korv. Väldigt lång kö. Kunde någon ha räknat ut det? Skogsmulle (eller hans kumpaner) bjöd iallafall på tårta och saft ur minikåsa och den kön ställde sig snabbt man och barn. Sen väntade det stora ögonblicket då Skogsmulle själv skulle dyka upp. Och mycket riktigt, han stannade ungefär i ett ögonblick, och syntes dessutom knappt för det var så mycket folk. Och vem hade anat att han faktiskt var 50 år?! Jag trodde skogsmulle var för evigt ung (eller var det Alphaville?). Nåja, vi fick så småningom vår korv, men det hjälpte föga. Vi åkte hemåt med kurrande magar, men passade ändå på att storhandla på vägen med blodsockret nere vid knävecken. Alltid lika kul. Men vi hade ju iallfall tur med vädret.
Och nu är matchen slut…

Spaning nr 19 – Allergi


2007
04.08

Så här i lövsprickningstider får man lida lite med alla allergiker som går med sina rinnande ögon och näsor och omtöcknas av starka mediciner. Som tur är är ingen i vår familj drabbad av just pollenallergi. Nej, här rör det sig om en annan form av allergi, men nog så allvarlig då den slår ner på oskyldiga barn och finns året runt, nästan varje dag, i VÅR NÄRHET. Erik har trots sin ringa ålder blivit allergisk mot Ordvitsar. Han kan inte förklara några symptom, men känner en olust krypa inpå sig när ordvitsarna susar genom luften som otämjda malar. Jag har själv känt det och kan lida med honom, men har inte utvecklad någon allergi, trots flera års utsatthet. Jag har blivit härdad, och kan kanske tom bidra med en och annan ordvits själv om andan faller på. Det kan slå ner när man minst anar det, men främst kanske vid familjesammankomster, speciellt där både far och farfar är inblandade. Nu i påsk t ex har Erik flera gånger klagat över sin allergi, då vi tillbringade helgen hos farmor och farfar.
Erik nämnde häromdagen att han inte heller kan titta på höga hus utan att få hosta. Kanske en blivande hypokondriker? Han får nog öva lite så det låter trovärdigt…

Nedan följer några exempel på ordvitsar. Känsliga personer varnas för att läsa vidare (håll för ögonen).

Vid middagsbordet:
”Kan jag få mer?” ”Har vi det?” ”Vaddå?” ”Ja, MER alltså.”
”Är du mätt?” ”Ja.” ”Hur lång var du då?”
Såhär i påsktider kan man alltid säga:
”Jag har rakat mig och lagt skägget i en påse. Vad får man då?” (Påsskägg förstås)
”Vi har lammstek med potatisgratäng.” ”Det FÅR man ju till påsk.”
Osv…

Spaning nr 18 – Pappers


2007
04.02

Påsktider är tydligen strejktider, och pingst är bröllopstider, men vad är då Kristi Himmelsfärd? Apropå det så firar vi Pappers i år, jag och Maken. Som i Pappersbröllop alltså. En väldigt obetydlig dag tydligen. Men det är ju inte varje år man får säga att man gifte sig förra året. Inte heller att man gifte sig i år. Alltså, det sa vi förra året, och inte lika många gånger som vi kan säga det i år. Eftersom halva året redan hade gått när vi gifte oss…
Min brudklänning har hängt framme på en dörrkrok sedan dess. Jag har inte kommit på var jag ska göra av den. Min käre man frågade till slut om det var en tradition att den skulle hänga framme ett år. Naturligtvis, sa jag. För några veckor sedan kom han hem och sa att han hade minsann kollat upp det där, och det var ingen tradition. Jaså inte!? sa jag förvånat… Men klänningen hänger kvar. Det är ju två måndader kvar.
Så här års förra året vill jag minnas att vi (= jag) var fullt upptagen med att sy in/upp klänning, bestämma tårta, göra festprogram och annat skoj. Man har glömt hur mycket det var, men det var kul. Men som min kära mor uttryckte det (om jag minns rätt): ”Bröllop är ett kärt besvär, men gör inte om det här.” Närå.