Spaning nr 6 – Eine kleine nachtmusik

Det här med att bo i lägenhet har ju sina för- och nackdelar. En av dem är Grannar. Alltså, det är ju en fördel att kunna småprata lite eller låna socker eller annat. Men med en viss lyhördhet kombinerat med förkärlek (grannens) för hög musik ganska sent på kvällen är en tråkig nackdel.
Härom veckan vaknade både jag och Maken runt tolv på natten, en tisdag, av pianomusik. Vi somnade väl om, men någon dag senare spelades samma låt igen. Och igen. Första gången (-erna) strax efter elva, med en liten paus till ca halv tolv. Det är inte så störande att man vill ringa störningsjouren, men man vill ju gärna ha sin skönhetssömn i fred. Dessutom är det ett ganska fint stycke, men man hör ingen sång, bara piano. Och nu har melodin satt sig på hjärnan, trots att jag bara hört den genom väggen.
Men vad gör man när man vill ha reda på vad sången heter (och passa på att be dem dämpa lite) och 1) man bor så att man måste klä på sig och gå ut för att komma in i porten där grannen bor (vi har ju egen ingång) och 2) man inte vet vilken granne som spelar. Det finns två möjliga, och man vill ju inte behöva gå runt och ringa på mitt i natten. (De är ju visserligen vakna, men jag hade ju gått och lagt mig.) Så jag funderar på att göra i ordning en lapp att bara kunna sätta upp i trappuppgången nästa gång. Ha, då skulle de få igen!

Kära granne! Du som spelar pianomusik mitt i natten, var vänlig sänk lite grann, men tala om vad låten heter. Lägg gärna en lapp i brevlådan. /Grannen.

Spaning nr 5

Just nu har de en utställning på Nordiska museet med samlingar. Folk har fått skicka in bidrag som sedan valts ut. Bland de som valdes ut finns t ex en luktsuddis-samling och tydligen en råttfälle-samling. Det var ju synd att inte vi såg det tidigare. Vi hade nog kunna ansöka att vara med i alla möjliga kategorier; största ospecificerade samlingen (skräp i förrådet), minsta samlingen (sifoner, 3 st), flest olika påbörjade samlingar (t ex mönstrat toapapper (nej, det finns nog faktiskt inte kvar), medaljer, smiths-singlar, hotelltvålar), störst antal sparade samlingar (bokmärken, poptidningar, pez-automater, nallar, suddgummin etc), störst antal osorterade samlingar (om man tar all skit från förrådet och delar upp så kan man säkert få ihop ett flertal till), störst antal ”ofrivilliga” samlingar (telefoner, solglasögon, väskor, skor, kokböcker, dataskärmar, dammråttor). Förmodligen har jag glömt hälften.
Listan kan göras lång. På grejer som finns i vårt förråd. Och inte bara där.
Man får väl ta och besöka Nordiska och spana in deras samlingar, där kanske man kan få nya idéer till oupptänkta samlingar. Annars kan vi ju öppna en egen utställning och tjäna lite pengar. Fast en loppis kanske är en bättre idé.

Spaning nr 4

Många tvivlade, men nu är den här. Vintern, alltså. Ett säkert tecken på det är att Maken/Den äkta hälften vill frosta av frysen. Vid fler än fem minusgrader är det ju bäst att passa på, om man ska kunna ställa kylvarorna utanför dörren. Det bestämdes tydligen redan igår att det skulle ske ikväll. Så vi hade något att se fram emot. Det är ju i och för sig bra att han gör det, och att jag slipper. Det är väl en typisk killgrej; det är lite jobbigt men man ser snabbt ett resultat som varar ett tag. Jämför rensa avloppet. Till skillnad från vanlig otacksam vardagsstädning. Men han tycker att det är roligt och engagerar hela (nåja, delar av) familjen i frost-festen. Och denna familj består ju till 75% av killar.
Tre fjärdedelar av familjen har alltså stått och plockat/bänt bort smältande issjok och/eller försökt smälta svårare partier med hårtork (ja!). Jag skulle försöka hålla Arvid borta, vilket var rätt svårt. Vem vill inte vara med om årets avfrostning? Eriks fingrar var iskalla, och strumporna blev blöta, men han fortsatte energiskt med sin Uppgift. Jag sa att jag kan ställa upp och glömma putta igen frysdörren lite oftare, så det frostar igen snabbare. Det är ju en ytterligare en nackdel med den kommande Globala Uppvärmningen, det blir svårare att frosta av frysen. Men tills dess är inte ”inte en tanke på att frosta av frysen” något för familjen Hallgren.

Spaning nr 3 – Halleluja!

Vi bestämde oss för några veckor sedan att raka av Arvid håret, eftersom han snart säkerligen skulle börja samla på sig dreadlocks igen. Erik går ju gärna till frisören, han vill ha en tuff frisyr, och så får man ju dessutom en klubba. Men Arvid hos frisören… nej, det var lika bra att ta fram pappas skäggtrimmer, i brist på hårklippare. Det gick ganska bra. Lite ojämt, men det växer ju ut. Kanske vi slipper dreadlocks ett tag.
Men nu började jag fundera på vem han blivit lik. Inte sig själv iallafall. Arvid utan hår blev liksom fel, han har ju haft stor kalufs sen han föddes. Var han lik Erik? Ja, lite grann. Erik såg ju ut ungefär så när han var ett och ett halvt (utan rakning). Pappa? Ganska mycket. Fast han har sitt hår kvar. Kusin Luisa som fick sitt hår rakat redan vid 6 månaders ålder? Ja, definitivt, båda blev lika söta. Men så igår kväll fick jag en uppenbarelse. Arvid gick omkring iklädd sin hellånga nattskjorta med en leksakskastrull i ena handen, och en stekspade som han bankade på kastrullen med i den andra. Där passade plötsligt den rakade skallen in. Allt föll på plats: Hare Krishna. Min son såg ut som en medlem i Hare Krishna-rörelsen. Inte mycket att hurra för kanske, men Halleluja! Nu vet jag vem han är lik.

Spaning nr 2

Ja, alltså detta med den Globala Uppvärmingen. Det verkar inte fungera just nu. Kanske var det därför Greenpeace ringde två gånger den här veckan. Det verkar snarare vara Lokal Nedkylning. Det var iallafall j-kligt kallt att stå i pulkabacken häromdagen, och vår termometer utanför köksfönstret visar alltid kallare än andras. Fast nu ska man ju inte klaga när snön äntligen har kommit. Man kan ju alltid göra åkarbrasor. Där har vi lösningen på miljöproblemen, iallafall energiproblemen. ”Åkarbrasor för miljön!” Det kanske vore något för Greenpeace.

Spaning nr 1

Som sagt… (om du råka läsa under Kära läsare…) Det hade jag väl aldrig trott. Att man skulle bli Bloggare på gamla da’r. Jag som inte varit Proggare eller ens Punkare. Fast Synthare får man väl erkänna till viss del. Men Maken (som det tydligen ska heta) har lurat in mig på detta, fast jag var väl inte så svårövertalad. ”Nu får du välja vilken sajt du vill ha, du måste ju också ha en”, så jag tog Spaningar. Jag som skulle börja med Scrapbooking… Fast jag misstänker att detta är mer ”inne” eller ”hippare” (jag vet ju inte ens vad det ska heta), och liksom namnet på sidan antyder, även väldigt Trendigt.
Tyvärr, eller kanske ändå inte, så läser jag ju inte så många andra bloggar. Alltså ingen alls egentligen. Syrrans är kul att läsa men annars har jag inte fastnat för någon. Får väl se om någon läser min då. Jag får väl tro att jag blir väldigt originell och nydanande, eftersom jag inte är influerad av någon annan. Det återstår att se. Fast om jag inte läser någon annans så lär jag ju aldrig få veta det. Men trendig är jag iallafall.