Käftis

Jaha, då var man 1600 kronor fattigare. Det hade varit kul om man hade fått mer än lite plast för den summan, men måste man så måste man. Gå till Käftis alltså. Tandläkaren i folkmun. Det var ett par år sedan jag var där, och i vuxen ålder har jag inte lagat så många hål, men det är lika roligt varje gång.
Den här gången beställde jag faktiskt en tid för en ev. tappad plomb. Det har aldrig hänt mig förut, min gamla tandläkare i Örebro måste ha varit väldigt noggrann. Amalgam är ju bra på vissa sätt. Det visade sig i alla fall vara en plomb som lossnat och ett hål under det. Under tandläkarbesöket kunde jag konstatera vissa skillnader mot mina tidigare besök, dvs i min barn/ungdom:

1. Bedövning.
Barn = ingen bedövning. Och jag har lagat många hål som barn.
Vuxen som fött barn = bedövning.

2. Mysighetsfaktor.
Barn = låg, förutom tandläkarplansch i taket o Kalle-tidningar i väntrummet. Jag minns att hon hade hår i näsan.
Vuxen = högre, småprat, foton på tandläkarens barn etc. Hon ursäktade sin ev. vitlöksandedräkt och hade munskydd.

3. Belöning.
Barn = bokmärke eller liten leksak.
Vuxen = betala dyra pengar.

Trots betalningen vinner ändå dagens tandläkarbesök. Nackdelen med bedövningen är bara att man går med det i flera timmar. Som tur var fick vi Lappskojs i skolan (det är nog första gången någon skriver den meningen; det är OK men ser inte gott ut) så jag slapp tugga så mycket. Nu har det släppt och det gör lite ont i tanden. Men något ska man väl få för sina 1600 kronor.

Nya löften…

eller Vilken friskis-typ är du?

Jag köpte ett nytt träningskort på F&S (Friskis&Svettis – ”de har faktiskt ett väldigt frääääscht gym”) häromdagen för att försöka hålla åtminstone ett av nyårslöftena, dvs träna minst en gång veckan, och hittills har jag hållit mitt löfte… Om man köper ett dyrt kort är chansen lite högre att man känner dåligt samvete för det och släpar sig dit. Jag gick på ett gympapass och som vanligt i januari så är det en stor uppslutning hurtiga och träningsglada (eller tjocka och trötta efter julen, som någon i kön till korten sa) människor som skuttar omkring.
Jag har tänkt ett flertal gånger att jag ska skriva om alla olika typer av friskismänniskor som gympar, så här kommer en liten lista. Vilken typ är du…???

Ur-friskis-typen:
Förutom ledarna, som ju måste iklä sig röda kläder med vit logga och helst pannband, så finns det de som eftersträvar samma look. De är företrädelsevis 50+ och var med redan på Susanne Lanefelts tid. Käckt klädda i trendiga kläder, och helst med pannband. Går gärna på pass med tantledare.

Superhurtarna:
Till och med på ett intensivpass utmärker de sig direkt bland alla flåsare genom att ständigt studsa upp och ner och vifta på armarna när den vanlige motionären knappt har lyft på fötterna. En av superhurtarna förenar nytta med nöje och går med sin son på barngympan där hon tar i så det knakar, bland alla fyraåringar som försöker koordinera armar och ben.

Ungdomarna:
Det finns två typer; de som kommer i vad som helst på sig (mysbyxor, slitna tröjor etc) och inte hänger med nåt vidare; samt de som kommer sminkade upp till öronen med snyggaste märkeskläderna, och som dessutom är outtröttliga. Gemensamt är dock att de gärna pratar högt med varandra under tiden.

Tanterna:
Går på rygg-gympa eller tar det ovanligt lugnt på baspassen, för att inte bryta lårbenshalsen.

O-taktarna:
Att kombinera armar och ben är inte alltid det lättaste, speciellt när man dessutom ska göra rörelserna i hyfsad takt med musiken. En del har svårt med det kan man säga. I alla åldrar.

Den vanlige motionären:
Oftast en kvinna, blå/svarta kläder, svarta skor, går flitigt i början av terminen för att framåt jul/vårkanten synas allt mer sällan…

Vilken kategori jag tillhör? Hm…

Största Gapet

Det har dröjt ett tag, men här kommer den, Årets första spaning:

Visserligen är julen officiellt slut idag och vi hade tomtejakt med godis som avslutning (hjälp att plocka undan julsakerna), och visserligen har vi tjatat om vikten av att borsta tänderna, speciellt när Arvid tycker om godis och det har ätits en hel del, men det motiverar ändå inte dagens händelse…

Arvids far kom in i badrummet och ropar till mig:
”Är de här diskborstarna nya som ligger här?”
”Nej, det tror jag inte”, sa jag, för vi har en att skura badkaret och ibland kattlådan med. ”Hurså?”
”Jo, Arvid står här och har haft tandkräm på båda och har en i munnen.”
Ve och fasa! Jag brukar skölja dem, men hur har han fått tag på den…
”Nä, de är nya”, säger han, ”det är såna här från IKEA som sitter ihop.”
Hm, tur i oturen. Jag är SÅ glad att han just hittade två diskborstar som satt ihop. Annars hade vi aldrig vetat om han använt en begagnad eller inte. Då hade det blivit en rejäl borstning efteråt, med hans egen tandborste. Och han är ju inte ens speciellt förtjust i att borsta tänderna…

Skål!!!

Eftersom jag inte ens skrivit god jul så blir det inte heller någon nyårsspaning, redaktionen ber att få återkomma nästa år.
Tills dess:

Gott Nytt År!!!
nyår
Bild:fotoakuten.se

Radiopratare

Inte sedan RadioÖrebro-toppen sisådär 1985 har jag varit med i radio. Ja, egentligen var jag ju inte med då så mycket heller, men vi brukade hänga där efter skolan i högstadiet (lokalradion låg två kvarter bort) och var med i studion och räknade röster m m. Jag har ingen aning om hur detta började, men det är läääänge sedan.
Jag brukar inte ringa in till radio, jag tror aldrig att jag har gjort det. Tänk om någon lyssnar… Men idag på väg från jobbet, något försenad till dagis, så pratade de på P3 (vilket program vet jag inte men det är två skåningar som är programledare) om Nobelfesten. Att det var lite mossigt och inte så spännande. Så hur kunde man göra för att ”pimpa” Nobelfesten, nya priser etc? Jag försökte ringa, men först hade jag tydligen ingen mottagning, så jag försökte söka nät, fick stänga av och sätta på telefonen (hm, jag körde bil samtidigt). Men när jag väl försökt en gång kunde jag ju inte ge upp. Så jag ringde igen och kom fram och de skulle ringa upp efter en stund. Så jag hann parkera vid dagis och kliva ur innan de ringde upp och jag var med i direktsändning. Mina 15 minuter (3 iallafall) i rampljuset.
Vad sa jag då? Jo, jag tyckte (lite fåningt kanske) att man kanske skulle kunna ha tittaromröstning, och vi kom fram till att det kunde bli en följetong; tänk er löpsedlarna med NOBEL-Erik m fl. Sen tyckte jag att de kunde ha ett pris i gastronomi (eftersom de frågade), det låter ju fint. Lagom skojfriskt inslag. Men de skrattade faktiskt.
Så nu är man rikskändis då. Bara de inte sätter radionämnden efter mig för påhopp av vår fina Nobelpris. Men jag tittade faktiskt på festen. Utan en tanke på att ringa och rösta.

Dagens Karriärsmöjlighet

Arvid kom in i badrummet tidigare ikväll och tog fram febertermometern och sa ”ja haj lite jebej” (lite feber). Det vet väl inte han tänkte jag, men vi tog tempen och mycket riktigt – 37.6°. Inte så mycket feber, men ändå. Hur kunde han veta det? Han har inte haft feber på ganska länge, och han är ju bara två år. Men jag ser stor potential hos den pojken, han kan redan hela ”I ett hus vid skogens slut” (med rörelser) efter några dagars träning på dagis, och han är väldigt intresserad av att lägga pussel. Jag antar att det är lite tidigt att söka till läkarutbildningen redan nu, men det ser lovande ut.

Dagens Gumma

På väg hem i bilen idag var det dags för barnradions julkalender, Teskedsgumman. Visst gick det på TV också? Jag hade gamla papperskalendrar kvar i min byrålåda, Teskedsgumman och Mumintrollen, de slängde jag först när jag skulle flytta hemifrån… Jag hade iallafall radioversionen (eller något liknande) inspelat på band, så det blev även en lite nostalgitrip på vägen hem…

Lite mer om julkalendrar kan man tex läsa här

Lyssna på sr.se/barnradion

Snöfall

Pga sparproblem kunde inlägget inte läggas ut igår, så detta är egentligen gårdagens spaning:

Idag snö imorgon tö? Vet ej, jag hade inte en aning att det skulle snöa idag, fick ta tåget, som till min förvåning gick i tid, imorse för bilen har ännu inga vinterdäck. Det ska bli spännande att se om jag lyckas köra upp för backen till verkstaden imorgon, då bromsskivor ska bytas och alltså kan vinterdäck sättas på istället för de andra – utan extra kostnad. På hemmaplan hade det kanske gått att köra, men i Skogås snöade det för fullt nästa hela dagen. Bussen som jag hade tänkt att åka med hem 15.12 (dels för att den går tidigare och för att det kostar lite mindre) blev stående på hållplatsen en bra stund för att det var för halt att köra vidare. Tydligen har inte bussarna vinterdäck, kan det stämma?! Iallafall så klev jag av i tid för att komma med tåget 15.18 istället, så jag vet inte hur länge den stod kvar där. Tyvärr (eftersom jag redan betalat på bussen) var det ingen i spärren, så jag betalade i onödan…
Väl hemma gick jag och handlade i sista minuten (15.45) (katterna har inte fått (burk-)mat på flera dagar de stackarna), och på väg till dagis kom jag på att det var drop-in-fika till klockan fyra, som jag nu tyvärr skulle missa. Jag fick fika stående men det gick ganska bra. Jag glömde visst att betala ändå.
Efter dagis gav vi oss ut i den första snön och hade ett litet snöbollskrig (jag och Erik mot Arvid, Erik och Arvid mot mig). Man får passa på när man har små barn.
Arvid konstaterade att han “tycker om snö”. Han ville ta in en snöboll och blev jätteledsen när jag pedagogiskt försökte förklara att den skulle smälta, och att det skulle finnas snö kvar imorgon. De har inte börjat med kemi än på dagis.
Erik och Arvid tittar iallafall på ”Tipp och Tupp” just nu, dvs Piff och Puff som är Eriks favoritprogram. Då passar mamma på att blogga…

Dagens Granne

Vi var på visning på ett radhus i Uppsala idag. Och gissa vem man kunde ha fått som granne om man köpt huset? Jo, Thomas Östros, en av våra fd ministrar. Han kom ut ur sitt hus och hälsade på min käre man då vi var på väg till bilen.
Nu ska vi nog inte köpa huset, det var alldeles för mycket att åtgärda. Men lycklig den som gör det…